i allmän semesterbrist vadar jag mellan mina arbetsplatser och varvar insatserna med läsning. Allt från kolorerad månadspress till canetti (nåja). Följande stod att läsa i Amelia detta nummer:"nu när solen skiner och kameran är framme - passa på att tänka ut en rolig och personlig bild som du kan använda till julkort i vinter. Plocka fram tomteluvor och ta med till stranden...eller gör en "god jul"-hälsning i sand."
Nejnejnejnejhjälp!
Skickar inte folk tillräckligt med skräckbilder på sina ungar utan att Amelia, med en ton hämntad ur gammal svensk journalfilm, ska uppmana folk att vara kreeeeativa. Det är inte kreativt att skriva god jul i sanden. Det är dumt. Ingen frisk människa planerar så till den grad. Det är inte kul, personligt och crazy att skicka barn, sommarmotiv, husdjur, utklädda husdjur, utklädda barn et cetera som julkort. Det är...jag söker ord (svennigt vore en förolämpning mot svennar)...p-i-n-s-a-m-t. Hur tänker folk!?
- Åh, Bettan är så pysslig och finurlig. Tänk redan i juli tänkte hon på oss och skrev god jul i sanden! Hon är så tokig! (oh, en sån väldresserad apa! - hur högt, Amelia, hur högt?)
Så här tänker jag:
- Barn är bara intressanta för de närmast sörjande. Inga andra. Uttryck som inte får använvdas om barn "bebbe", "prinsessan", "lill-killen" och överhuvudtaget diminutiv. Barn, diminutiv, julkort och "icke vintriga motiv" är godis för mentalt utfattiga.
Detta får ni vända emot mig. Any time.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar