i dag firar jag en-månads-jubileum med hantverkarna. Och se så fint det har blivit! Rätta mig om jag har fel, men utsikterna för en snar upplösning tycks grumliga. I dag, liksom de fyra senaste veckorna, får jag fundera över var jag ska duscha. Jag ska leta efter allt från dvd-filmer till kosmetika som försvunnit någonstans under slipdamm, lera och hantverkarsaker. Har jag nämnt att det redan för två veckor sedan brann i knutarna att fysiskt transportera hem all inredning? Skåp, badkar och handfat. Det står i vardagsrum och hall tillsammans med kakel och mosaik. Till vilken nytta?- Ingen aning. Jag har hittills inte haft lust att titta på tv i vårt nya badkar. Kanhända får svärmor sova där när hon kommer på besök.
En lång slang med provisoriskt vatten löper längs hela lägenheten och för att man säkert ska se den flankeras den av leriga skospår.
Vi försökte fly misären genom att åka till Åland. Telefonen gick varm. Grannarna var arga på hantverkarna som väsnades. Hantverkarna ringde och ställde frågor som omöjligen kunde besvaras utan att åka hem.
Nu hemma. Återigen skitig och kissnödig.
På väg till gymet för hårtvätt. Och sen ett par timmars jobb. Vilket faktiskt kommer att gå lysande just i dag. För det är inga hantverkare här. De ringde i morse och kände sig lite utbrända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar