Det har begåtts dop i helgen. Det var fantastiskt. Ungen pendlade mellan leenden och skratt. Prästen sa att han var en ren fröjd att döpa. Föräldrar gillar sånt. Även jag. Jag är en vanlig jävla förälder nu.
And speaking of which:
På dopfesten konfronterades jag med… …andra föräldrar. En farsa höll absolut noll koll på sin sjukt ouppfostrade dotter som drog runt som ett klumpigt jehu och kladdade ner soffor, väggar och Nimrods doppresenter med choklad. Och jag undrar: är det min sak att måsta säga åt hans felknullade unge? Måste jag ta ansvar för det?
En ensamstående mamma blev full (jepp, på ett dop!) och klart olämplig att handha sina barn. Och jag undrar: övergår hennes barn i mitt ansvar då? Ska man lägga sig i? Eller är det helt enkelt fel att servera vin på ett dop?
Frågorna är inte retoriska. Jag undrar verkligen. Detta är en ny värld för mig.
En helt ny värld.
Förr hade jag fantastiska kontakter på att komma in på korgar och före köer. Nu jobbar jag febrilt på att skapa nya för att få in Lille på stans bästa förskolor. Det har kommit till min kännedom att 400 personer står i kö till dagiset där jag vill ha honom. Jag kan förmodligen skicka min gamla visitkortspärm åt helvete.
7 kommentarer:
Hmm.
Svårt och veta vad man ska göra. Jag hade sagt till ungen själv. Hade det inte hjälpt eller om föräldern blir sur så får man ju bita ifrån.
Sen kan jag bli trött på när vuxna människor går i 'borgen' för andra vuxna när det egentligen är ganska klart att det skulle finnas mer ansvarskänsla.
Oh, va rörigt det blev.
Alltså, den drickande mamman borde ta ansvar för sig själv och inte dricka sig berusad på ett dop, men eftersom hon ändå gjorde det kunde någon annan sagt till henne.
Det verkar som folk är rädda för att säga ifrån när det gäller vissa tidpunkter då det kan bli tryckt stämmning. Då håller folk istället tyst och muttrar i skjortkragen.
Jag är så sne på sånt beteende. Haha.. det här går jag igång på!
Bäst och sluta innan jag gör ett helt inlägg här.
Grattis till Nils-Nimrod att han nu är officiellt ÄR Nisse-Nim ;)
Tack Rose. Och rimliga synpunkter.
Det är krångligare att ha barn än jag tänkte...
Folk.
En kollega till mig ställde nyligen samma frågor, ungefär samma upplägg. Hon är barnfri/barnlös välj själv. Och borde väl skaffa om hon ska hinna med tycker de flesta
Hennes lösning: Barn äter, sittandes på stol, i köket hos henne. Punkt. Alla femtioelva ungar som ska med när det ska firas något hemma hos henne finner sig i detta. Föräldrarna opponerar sig ständigt "ska vi inte sitta i köket ändå så att barnen kan leka (läs:härja fritt) i vardagsrummet". Barnen ska ju ha det bästa. Jue.
Detta på temat Choklad i hela lägenheten. I övrigt: stor mängd alkohol + små barn...jadu...för mig är det väl lika lämpligt som vaniljglass med kaviar. I brist på chokladsås, lixom.
Kjamiz.
Jag försöker att säga ifrån. Framförallt om det är hemma hos mig. Pillar en unge på ngt ungen inte ska pilla på säger jag Nej. Skitsamma vad föräldrarna tycker. Verkar dessutom ge mer effekt än om just föräldrarna säger till - haha!
För övrigt - lider lite av att vi missade dopet :(
"Det är krångligare att ha barn än jag tänkte..."
Jag kan tänka mig det. :)
Håller HELT med Evve! Fattar föräldrar inte vilken jävla otjänst de gör sina ungar genom att inte lära dem veta HUT? Låter som en gnällkärring nu, men faktiskt.
Ja, jag håller med alla.
Märkligt, jag inser att jag nog nästan aldrig umgåtts med föräldrar tidigare...
Jag ska ta tag i detta. Jag ska bli kvarterets sanningssägare och skräck. Först ska jag torka bort choklad från hemmet:(
Skicka en kommentar