lördag 1 maj 2010

Bibelns Sara var 90…

Jag älskar att åka tåg. Överhuvudtaget gillar jag att transportera mig. På min transportskala är båt (så vida jag inte äger den själv) en tia och flyg en etta. Tåg ligger på nio. Att transportera sig full spränger all gradering. Lite dragen och på väg - gärna på båt mellan öar i Grekland - är min vision om att ha dött och kommit till himlen.


Jag kände mig förväntansfullt glad i onsdags när jag skulle introducera sonen för tågåkning. Siktet var ställt på Jämtland, Östersund, och trots att vin inte var att tänka på kändes det toppen. Jag säger direkt; det finns inga överraskningsmoment i det här inlägget: det är helt värdelöst att resa med Nimrod. Helt.

Han var totalt emot att jag skulle få läsa SvD, dricka late och käka kalkonmacka. Han spred mina kanelmandlar över golvet och vägrade surt att flirta med tanterna. Det enda han var för var att promenera fram och tillbaka genom tåget. I Bräcke bajsade han. På pin kiv, det är jag säker på.


Stunden ungen sov var det inte tal om att lyssna på musik och blogga. Nä då dök, Andreas 22 upp och ville prata. Unga män dras till mig som flugor till… Nä, jag är ingen puma, det handlar mer om något slags mentorskap. Unga män vill alltid prata av sig och veta vad jag tycker. Det beror troligtvis på att jag i själen är en grabb, blott 25. Det mesta jag gjort i livet liknar misstänkt mycket gärningarna hos en yngling och det mesta jag längtar efter platsar bättre i osentimentala och oansvariga utrymmen.


Nästan allt Andreas ville göra, se och höra hade jag redan gjort, sett och hört så jag tipsade lite. När det visade sig att Andreas åkte runt och sökte olika folkhögskolor fick jag panik. Jag har inte gått på folkhögskola och det hade jag ju tänkt. Och glömt. Jag glodde på Nimpan och tänkte, på fullt allvar, att jag borde väntat lite med att skaffa barn. Jag är ju bara en liten unge själv och det dyker hela tiden upp saker jag borde hunnit med. Jag är eventuellt en dålig mor.

Men! …när han passerar 16 kommer jag kanske vara en toppmorsa de luxe och vi kan åka tåg tillsammans.


4 kommentarer:

Rasande Rose sa...

Var glad för att det är +20, jag brukar bäst gå hem för män och gubbar +40. Jag vet inte varför. Tror att det är för att jag ser så ung och naiv ut kanske.
Har märkt det även på krogen. Killar tror nog att jag är ett lätt byte eller någon dom måste ta hand om. Liten smal jänta som ser sådär oskyldig ut. Tills jag öppnar munnen och Lilla My ploppar fram som tanten i lådan *S*
Jag har en tendens att alltid dra till mig udda människor. Antaglien för att jag aldrig dömer någon utan pratar och lyssnar. Usch, nu låter jag som en riktig "goody-two-shoe".
Blä.

Beatrix Vnunk sa...

Rose: jag skulle gilla dig och jag är, som sagt, egentligen bara en ung grabb:).

Johan sa...

Tror faktiskt man kan få fina vänner på tåg. Det är så rogivande där. På flyg trivs nog egentligen ingen. Inte dendär norrmannen som tvingade fram en nödlandning på Arlanda iallafall. Folk som är flygrädda brukar också vara fulla å bara jobbiga. Hur kul kan det vara att vara det i en trång flygstol...i 8 timmar. Paaaarty!! NOT! Rekomenderar thinnertrasa istället. Med tillhörande salivsträng i mungipan.

Beatrix Vnunk sa...

Johan: Mmm. Flyg är fruktansvärt osexiga transportmedel. På alla sätt.