I populärkulturell forskning talar man ofta om förväntad publikreaktion. Detta, naturligtvis, à propos målgruppsanalyser et cetera. Ska man göra en film, en kampanj eller en plastgubbe måste det ske utifrån en förväntad publikreaktion. Så klart.
För länge sedan har jag insett att jurys, kommittéer och utskott över världen kan utesluta mig. Bittert har jag erfarit att jag, i mitt medvetna liv, knappast någonsin reagerat som förväntat. Upp till en viss ålder, kanske 20, försökte jag spela med. Sen orkade jag helt enkelt inte. Jag gillade verkligen maten i skolmatsalen men nödgades ändå vägra eftersom den förväntade publikreaktionen var att hata ravioli. Min mor var inte någon stjärnkock. Då vi inte åt ute vankades det oftast scones och te. Jag tyckte nästan all mat i skolan var toppen. Vecka ut och vecka in slängde jag maten och sa: urk. Förväntad publikreaktion. På gymnasiet hatade alla Lisbeth Svensklärare. Jag avgudade henne. Sa det aldrig. Förväntad publikreaktion. Någonstans där gav jag upp. Annars hade jag nog dött. Numera är jag hur obekväm som helst och erkänner utan omsvep att:
- svensk film varken är underbar eller usel - bara tråkig
- thailand är ungefär som kanarieöarna
- svinalängorna är, till största delen, en komisk roman som skildrar en trevlig tid i sveriges histoira
- jag inte vill jobba med människor - folk är opålitliga, skitjobbiga och jävligt ivägen
- det är orimligt att en mentalt fullt normalfrisk människa vill bli känd
- sveriges lagar och straffsatser i princip är rimliga
- den sista jag vill vara bästis med är drottning silvia, tilde de paula eller agneta sjödin. Den sista jag vill bo granne med är martin timell. Intelligensen i detta samhälle utgörs inte av bengt magnusson och bert karlsson
- jag blir orolig när andra håller med mig
- da vinci koden inte måste läsas
- 3 miljoner amerikaner kan ha jävligt fel
- jag skulle inte vilja sitta i svenskt fängelse
- människor är viktigare än djur
- utveckling inte, per rutin, måste vara synonymt med en positiv riktning
- social kompetens är inte viktigare än utbildning
Men, hey, å andra sidan har jag heller inte gjort mig speciellt många vänner, stålar eller någon som helst karriär. Se där.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar