plötsligt händer det! Jepp. I mars skulle de ha kommit. Två dagar innan midsommar dök de upp. Som om inget hade hänt. Badrum skulle fixas. De ställde frågor som tycktes irrelevanta eftersom jag omöjligt kunde komma ihåg vad deras rörmockare hade sagt om vattenreglage och avstängning i februari.Borde inte detta ha skrivits upp någonstans?
Av någon annan, inte mig. Någon som faktiskt vet något om rör och avlopp!?
Kalle och hans kompanjon skred genast till verket; rev ut all inredning, bilade upp golvet och meddelade med en antydan av uppoffring att de lät oss behålla toalettstolen över midsommar.
Sedan dess har jag tvingats duscha på gymet, gå till centralbadet och pröjsa 110 spänn för en dusch samt tagit en och annan katt-tvätt i köket. Var gång jag nyttjat toaletten tvingas sätta på mig skor och skvätta bort sand och grus från fötterna när jag lämnar badrummet. Känns som om man gått på en gigantisk kattlåda. Och så verkar det förbli. I vårt 1910-talshus finns vindlande gångar och outgrundliga vägar för vatten och el och ingen tycks veta hela historien. Vi pusslar med stadsbyggnadskontor, fastighetsskötare och grannar. En dag kommer kanske hela sanningen till vår kännedom men det känns avlägset. Just nu ligger problemet hos en granne som har haft smaklösheten att välja att vara bortrest mitt i sommaren. Ett av våra tusen vattenreglage sitter i hans förråd. Ska vi våga bryta upp det? Tänk om han har lik i förrådet? Då kan det bli jävligt dålig stämning i huset.
Nu har mina hantverkare teamat i hop sig med hantverkarna på våningen ovanpå. De springer emellan våningsplanen och skrattar åt våra badrum. Jo, jag har själv hört dem. I skrivande stund har de samlats uppe hos grannen för att...ja, gud vet vad... En hemlig hantverkarkonferens dit de oinvigda icke äga tillträde. Jag är rädd. Och smutsig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar