Avnjöt surf-musik på debaser i tisdags. J som är insatt dj på cobra club hade tagit kommandot. Jag gillar surf-soundet, framför allt det lite äldre, men är ingen kännare eller purist. Jag har överhuvud taget i hela mitt liv gillat ned-tempo och tid för tanke och analys. På the rocket club fann jag mitt eldorado. The Barbwires på scen, inga vocals. Brädor, vågor och en den där underbara 50-tals koloreringen på storbild. Och så fantasterna. Som klippta ur min mormors gamla fotoalbum. Bulliga luggar, breda höga klackar, vadlånga klänningar och högt skurna jeans. Bandet fick be publiken komma närmare och i den mån jag blev kliven på fick jag innerliga ursäkter. Publiken smuttade på sin öl, nickade med och gungade stillsamt till musiken....och kanske underbarast av allt: burlesque-showen med Ester Williams-töser i baddräkt och naiv koreografi av konstsimsnatur. Den som orkade se hela numret belönades med ett par nakna bröst. Andäktigt flockade sig publiken. Lyriska. Tänk att man år 2007 kan få uppleva att ett par blottade bröst som en huvudattraktion!? Det är bara så...så...befriande. Så långt från P.Diddy, Anna Skipper, Paris Hilton, Sture Plan, miljö-fascism, hälso-terrorism och all annan jävla hard-core vi matas med dagligen.
Ett stilla havsbrus, den karaktäristiska gitarren, tuttar...
Så otroligt opretentiöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar