söndag 26 april 2009

finfrämmat

min äldsta, första, bästa barndomsvän är på besök. Vi är båda två födda i Östersund men växte upp i studentområdet "Studentvägen" i Uppsala på 70-talet. Att vara barn till unga, studerande föräldrar på 70-talet var inte fyskam har vi enats om under natten.

I nästan alla hyreshus stod alla dörrar öppna och traktens ungar drog runt som vildhundar från lägenhet till lägenhet. Det fanns alltid vuxna hemma hela dagarna och det var inge vidare petigt med tider på lekis, fritis och dagis. Det var överhuvud taget inte så noga med tider. På sommaren spelade barn och vuxna brännboll klockan tolv på natten och det var alltid nära till närmaste övernattningsplats.
Jag vågar svära på att det inte fanns pedofiler på den tiden.
Det enda smolket i bägaren var en sur gubbe i min trapp som envisades med att studera på riktigt. Han skulle bli läkare och var jämt skitarg om vi lekte för högt.
Annars minns jag mest stora första maj-demonstrationer och drakfesten på Gärdet från min barndom.

Som straff blev jag vuxen under sena åttitalet och tvingade yuppa en del.

5 kommentarer:

Anna-Karin sa...

Åååh! Jag är helt klart född vid fel tidpunkt. Jag hade väldigt gärna varit unge till studerande föräldrar på 70-talet OCH ny-vuxen på yuppitiden. Men det kanske är lika bra att jag bromsats upp lite också, annars vet man aldrig vad jag skulle ställa till med.

Anonym sa...

Under 70-talet så gick vi heller aldrig utan våra träskor,vi lekte,spelade brännboll,sprang i trappen,cyklade,hoppade hopprep och twist mm i våra träskor.Var dom blommiga var det ett plus.
/CS

Beatrix Vnunk sa...

Kaaja: Mm. Det var en fin tid. Fast om jag fick välja fritt skulle jag helst velat vara 25-30 år 1978 i New York. Deru!

CS: Och man behövde aldrig ha hjälm!

Benny Bling Bling sa...

Låter som en förträfflig uppväxt.

Speciellt brännboll runt midnatt. Alla fall för en medelklasspojk som mig.

Ska dock inte klaga i övrigt. VI var en tight och galet gäng på min gata. Alla gick hos samma dagmamma. Vi tillfångatog alla andra i vår ålder. Band fast dem i flaggstången och hotade med blåmärken om de rörde sig ur fläcken.

Gärningsmännen var jag, Niclas och Platt-Peter.
Områdets bad guys.

Hade nog blivit en mycket finare människa om jag fått spela brännboll istället!

Beatrix Vnunk sa...

Benny: jag känner att jag vill ha dig precis som du är. Helst.