onsdag 22 april 2009

Impulskontroll

Jag när en vansinnig skräck för att helt tappa all impulskontroll. Att jag plötsligt en dag ska börja säga allt jag tycker och tänker. Ge efter varje impuls. Ett slags rädsla att bli galen.
Jag kan illustrera det hela med en middag jag genomled för ett par år sedan.
Vi var ett gäng i Uppsala. Alla i 30 - 40-årsåldern. Majoriteten från nouveau riche-områden. Jag visste att tre av männen kring bordet hade ett förhållande med en söt 20-åring som jobbade i garderoben på krogen där vi befann oss.
Männen kände varandra, de var alla i slutet av sina 30 och hade gott om pengar. Två av dem hade fruar med dyra handväskor, inredning som hobby och 2,5 barn. En av dem var ogift och barnlös. Hans relation till garderobsflickan var något mer officiell än de andras. Han var lyckligt ovetande om sitt buksvågerskap till de andra. Dessa två var medvetna men tog, av naturliga skäl, inte upp det med honom.
Nu satt vi församlade i en dötrist middag och jag förväntades konversera om make-up för människor och hem.
Som en blixt från klar himmel fick jag en vision av att jag skulle bli galen, ställa mig upp, klinga i glaset, hälsa välkommen och högtidligt slänga ur mig något i stil med:
- Peter, Yasin och Mattias, speciellt kul är det att ha er här i kväll eftersom ni har så mycket gemensamt. Till exempel att ni knullar samma 20-åring.
Ångesten växte som en lavin. Hjärnan var fylld av denna tanke och ingenting annat. Jag vågade jag inte öppna munnen längre. På riktigt. Jag knep ihop för kung och fosterland i rädsla att orden tvångsmässigt skulle rinna ur mig som diarré.
Jag menar det. Jag satt tyst i två timmar. Sen smet jag.

Jag kan tillägga att jag vid ett par tillfällen faktiskt har tappat impulskontrollen. Efter en sådan incident med Lars Skarke har jag helt upphört att följa med min man på representation. Trots att jag oftast klarar mig.

10 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Hahaha. Önskar att du hade sagt ngt. Önskar!

Mama Mo sa...

Ja! Varför släppte du inte loss?! Så himla kul att du visste om alla intriger ju.

Beatrix Vnunk sa...

Ja nu, på avstånd, känns det som om det hade varit kul. Men de var allihopa vänner till min man...
Och i en liten stad som Uppsala. Rys.

Anonym sa...

Du skulle ha sagt något och lagt till på slutet.-Glöm inte att det är endast jackorna ni ska sätta på när ni går...
CS

Frau Anna sa...

Där har du mitt liv! Jag tror att hela min omgivning önskar att jag hade bättre impulskontroll. Jag med, givetvis. Men det verkar som om de runt mig skäms mer än jag själv.
Dessutom får jag ofta tourettes i samband med kontrolltappandet. När jag ska rädda upp situationen (alltid dålig idé).

Beatrix Vnunk sa...

CS: Hahahaha!

Anna: Mm. Jag skojar inte när jag säger att jag undviker att vara med när min man gör viktiga affärs-grejor. Det har fallit mycket illa ut ibland.

It´s all about me sa...

Hey! Nu har jag mkt att läsa igen (fick mail av Egon om ny blogg men har liksom inte riktigt hunnit) Får man lägga till denna på bloggrollen eller är den hemlig på något sätt??

Beatrix Vnunk sa...

Appsolut inte hemlig. Fast du behöver ju inte länka den till mitt riktiga namn. Välkommen!

Anonym sa...

Fick för mig att BV var singel.

Beatrix Vnunk sa...

Anonym: Rimligen borde hon ju vara det...