tisdag 5 januari 2010

Fått för mina synder

Jag tillför den där lilla promillen morgonpigga. Jag gillar att gå och lägga mig tidigt och kliver gärna upp vid 6-7-tiden sju dagar i veckan. I hela mitt liv har det varit så med den påföljd att jag var en rätt ensam tonåring. Jag trivs verkligen på morgonen och jag gillar att suga i mig morgon-nyheter och kaffe i lugn, ro och ensamhet. Folk har försökt omvända mig i hela mitt liv, men det har varit helt omöjligt. Det jag inte får gjort på förmiddan håller sig ogjort.

Sonen, som jag trots följande älskar, har visat sig vara son till krögaren och blivit min vardagsnemesis. Klockan 22 slår han upp sina mörkblå och är pigg på en stadig middag. Sen håller han sig vaken till 4-5 på morgonen. Det är inte som om han har kolik eller så - han är pigg och social. Varken mer eller mindre: det är hans tid. Själv döljer jag en utmattad tår och försöker ha det nedsläckt och trist här hemma så att han ska förstå att det natt och somna av uttråkning. Men icke. Under dessa nattliga timmar drar han hela sin rutin av grejer han kan: skrika efter mat, skratta, lajja med snuttefilten och knarka juvenila ramsor. Vid femtiden tröttnar han och faller i koma. Detta inträffar alltså ca 1 timme innan min biologiska kliva upp-tid. Jag tvingas nu sova till framåt 11 och känner mig sjukt improduktiv och onyttig. Jag har gjort viss ansträngning för att hålla honom vaken dagtid - helt utan resultat. Redan nu uppvisar han tonåringens morgonsurhet och den drucknes koma-sov. Vid halvtolv viskar jag ömt i hans öra och kittlar honom under foten. Han svarar med ett diffust knarrande ljud och en prutt. Inte ens en blick bevärdigas jag med. I skrivande stund sover han fortfarande och drömmer om nattens festligheter.
Jag börjar långsamt inse att det är fullt möjligt att han kommer att bli som folk är mest - bara för att reta mig.

11 kommentarer:

retrostuff sa...

Oj,oj.. oss morgonpigga retar de... fast hör och häpna, efter snart 20 år som morsa, har jag detta jullov sovit till 11.00 flera gånger. Ja, och höhum, lagt mig runt 02.00. När jag jobbade på krogen var min nattuggla till sons (då runt 10-13 år) enda kommentar: Hur, mamma, hur ska du hålla dig vaken?
Jag håller mig vaken om det händer nå´t! Annars är min bästa och mest effektiva tid på morgonkvisten... det vet du ju redan :)!

Sophie Sölveborn sa...

Information som denna ger mig viss barn-ågren. Jamenar hundar (läs: Anja) kan man ju bara släppa ut i trädgården när man behagar. Och det brukar vara poppis för båda parter så att säga. Eller ger man henne ett grisöra som stimulans/tidsfördriv/avledande manöver.

Det är ju sällan man ser bebisar gnaga grisöra lixom.

It´s all about me sa...

haha, men kan man annat än smälta när man ser hur sött han sover? :)

Johan sa...

hm...detta verkar skumt. Umgås han med kriminella? Testar han droger redan nu? Drogar han sig med sina egna pruttar? Fast ack...nuförtiden e man ju självt så gammal att det skulle krävas en plastpåse droger för att vara vaken 22-05. Kl är 19.25. Gonatt!

knas sa...

Sophie:

För bebisar finns det något som heter majskrokar. Som ostbågar fast smakar papper. De gnager glatt på det, tyvärr varar de inte alls lika länge som ett grisöra.. Inte i närheten lika länge.

Kim M sa...

Jag är nog egentligen lite som du. Det är bara det att jag sover så förbannat dåligt om nätterna.

Sonen rockar. Du är doa. Det är bara att acceptera.

Mims sa...

Och för mig -som tillhör den nattpigga skaran- låter det som ett idealbarn. Det kanse är sånt här dom känner på sig bara för att kunna göra tvärtom? Ungefär som någon slags skyddsinstinkt, dom är medveten om att dom inte är så underhållande (bajsar-gurglar-kräks-skriker-kan inte prata) men väldigt söta så dom ser till att hålla dom personerna som älskar dom förbehållslöst i ett konstant dvalliknande tillstånd för att deras sömndruckna hjärnor bara ska hinna registrera sötheten-inte minussidorna- och inte överge dom i rena tristessen över deras bristfälliga underhållningsvärde?

Eller så är han bara kvällspigg ;)

Beatrix Vnunk sa...

Hahahaha! Jag älskar mina bloggläsare. Ni är underbara, era kommentarer är långt bättre än mina inlägg och I´m not worthy!

Mama Mo sa...

Om min blir som du, kanske vi kan byta? Jag är livrädd för att få en morgonpigg djävul!

Beatrix Vnunk sa...

Mama: din kanske allra bästa idé någonsin!

egoistiska egon sa...

Sover sötast gör han ju iaf! Trots tortyren.