Vid det här laget har jag haft en hel del jular med påföljande nystarter i form av januari. Jag har haft norénska jular, mysiga jular, dramatiska jular, skyggjular, förälskade jular...ja, ni hajjar: bra och dåliga.
Oavsett julens karaktär har jag, och de flesta jag känner, en jäkla baksmälla den första veckan eller de första veckorna i januari - faktiskt eller känslomässig. Innan skolor, jobb och liv kommer igång upplever jag ett slags depravation som bara finns just nu.
Jag tror att det beror på att allt görs till överdrift i slutet på året. Man dricker för mycket, gråter för mycket, är uppe för sent på nätterna, är för ensam, gör av med för mycket pengar, är för ledig, för stressad, sjuk som fan och så vidare. Och problemet är att det är så förbannat svårt att åtgärda det i början av året. Det är för tomt överallt. Inget har kommit igång. Man sitter där med sin önskan om en nystart och ingen svarar. Folk är på semestrar, har klämdagar och är sjuka. Det är stängt. Stänger tidigare. Och åter den 17 januari. Och på någon tom gata traskar en trasig gammal knarkare som det är synd om. Alla trasiga människor syns så bra i början av januari.
Jag är ärligt talat lite rädd för perioden december-januari. Jag hittar liksom ingen lösning på hur man ska kunna behålla balans och harmoni.
Det är obarmhärtigt ljust när det är ljust. Annars är det mest mörkt. Kallt. Fula reaskyltar och skräp.
/själv har jag suttit i telefonkö till skattemyndigheten en timme och blivit bortkopplad, pratat med en väninna med olösliga problem och förbannat att jag inte får börja träna på ytterligare en månad/
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
10 kommentarer:
Ja så är det ju. Januariångesten och december. Tragiskt. Jag längtar till det normala och intalar mig själv att jag bara måste hålla ut ett litet tag till tills livet tar över igen. Tills dess.. jobba på och låssas att jag inte hör ångeströsten i huvudet.
Lösningen är att leva som jag; jobba när alla är lediga, inte göra av med en massa pengar, sova som vanligt (förutom nyårsafton, känns lite B att lägga sig innan 12slaget...), inte dricka och ja - tvärtemot det där alla andra gör. Smart va? :) Har dock en känsla av att du skulle dö av tristess; själv mår jag tusen gånger bättre sen jag la om mitt liv för några dagar sedan; baksmällan av livet är helt enkelt inte värt det.
Ps. Sen tar man semester i mitten av januari istället, när alla går runt bakis och deppar. Perfekt!
menar inte att jag la om mitt liv för några DAGAR sedan; det ska stå några ÅR sedan, haha!
Kaaja: och så har vi en fika att se fram emot.
IAAM: men det är lite det jag menar; jag har testat alla varianter och drabbas ändå av januariångest. Från att jag var 18 till jag var 30 jobbade jag alltid hela jularna ink nyårsafton med något undantag och jag äter inte julmat och så vidare. Vissa jular har varit rent toppen men då mår jag nästan ännu sämre när jag ser och hör andras dåligtmående, om du förstår hur jag menar. Andras skit inkräktar på det egna.
Vad gäller alkohol är jag ambivalent. Jag gillar att vara full men hatar alkohol. Jag har i princip inte druckit alls de senaste två åren och är både nöjd och missnöjd med detta.
Tror jag kommer att försöka adoptera din idé om att åka bort hela januari. Det kan vara en lösning...
..håller med om Januari. Trots att vi med julen firar Jesu födelse får man alltid en känsla av att världen gått under efter nyår. Inget funkar ju. Folktomt för att alla byter sina klappar eller skriver på sina skilsmässopapper. God julkuk och gott nytt hål!
Exakt så är det.
Jan-mars suger. Det ljusnar först i april.
Johan: God julkuk påresjälvdu!
Kim: Word. Ett par (goda) år har jag varit bortrest hela februari. Det har funkat rätt bra...
Som vanligt sätter du huvudet på spiken.
Januari är ren misär för de flesta. För de bästa. Ja till och med för pöbeln är januari ett helvete. Fan. Inte kan man få vara själv om nåt!
I couldn't agree more. De enda år jag känt mig fullständigt tillfreds den här tiden på året har varit när jag dragit härifrån redan i december innan eländet börjat och kommit tillbaka framåt vårkanten (eller i februari för all del, jag gillar snö och vinter). Ta med dig Nisse-Nim och Olle och kom med oss till Kigoma nästa eländessäsong!
Mo: Det vill vi. Jaa.
Skicka en kommentar