när lusten faller på

det gäller att ta tag i saker exakt när lusten faller på. Lust är ett märkligt fenomen som upphör lika hastigt som det uppstår. Om man, till exempel, står i köket och tänker att köksbordet måste målas om gör man klokast i att svepa ner äggkoppar och dukar och hämta pensel och färg utan att passera gå. Man måste rycka tag i objektet genast och börja måla. Annars kanske det aldrig blir gjort. Detta har lett till oro hos olle och mina vänner (i nämnd ordning). De har ofta åsikter om mina halvfärdiga pjäser i mitten av vardagsrummet. Jag har försökt förklara att om jag inte målat bokhyllan där och då kanske det aldrig någonsin blivit av. Väggen hade stått kvar för evigt och vi hade haft samma jävla tråkiga köksinredning än i dag. Renovering sker bäst här och nu. Inte minst för den ångestdämpande effekt den har. Om det ska städas, maskeringstejpas och läggas tidningspapper under går det alltid åt helvete. Attacken går över. Här och nu gills!

Lite mer normala människor får jämföra min målariver med sex.

Till exempel: jag kommer hem, på dåligt humör, vag ångest och allmän irritation. Jobbet är åt helvete och folk är inte kloka. Jag vet redan att jag måste måla (knulla) någonting för att pigga upp mig. Jag kommer in genom halldörren och får syn på en skohylla (en man). Egentligen hade jag tänkt att jag skulle måla (ligga med) någonting annat, säg en vägg (en annan man), men nu får jag syn på den här trista gamla skohyllan (mannen) och känner allt kommer att bli bättre om den får glöda i en ny glad färg. Jag kastar (av mig kläderna) mig in i ett skåp och hämtar pensel och färg. Här gäller det att smida medan järnet är varmt. Om man målar försiktigt kommer det inte att komma färg på golvet (den andre mannen märker inget). När hyllan är målad faller det sig mer naturligt att städa och göra snyggt. Man liksom bygger upp ett scenario kring den nya pinalen...
Därför händer det ofta att det står en nymålad pryl mitt i röran hemma hos mig.

- Hajjar ni nurå?