Jag känner mig oroväckande lugn vad beträffar Sverige Demokraterna. Jag vet inte om det beror på erfarenhet, naivitet eller ren jävla dumhet, men jag har liksom svårt att engagera mig eftersom jag föreställer mig att det hela bara blir en repris på Ny Demokratis pajasinhopp i politiken på nittitalet. Alla säger och gör ungefär samma saker som då och jag minns alla för- och motargument som i går. Därmed utgår jag från att Sverigedemokraterna tar sig in i riksdan, trampar runt som utvecklingsstörda elefanter på Duka och försvinner i glömska till nästa val.
Mer intressant tycker jag att det är att Sahlin och Reinfeldt båda två menar att de tveklöst ska kunna samarbeta mot SD om det behövs. Vilket ställer blockpolitiken i ett intressant perspektiv. Tänk om de trista principerna kunde ruckas på utan att hatiska dårar hetsar mot folkgrupp!? Allvarligt, tänk vad man skulle kunna åstadkomma!
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
4 kommentarer:
Jag hör dig och jag nickar instämmande.
För övrigt är jag ungefär lika trött på SD som på svinan.
Kim: Exakt, man behöver ju inte ens prata om att "tiga ihjäl". Idioti.
..varför samarbetar inte M å S bara? Och struntar i de andra....de är ju som bekant ganska lika.
Johan: Jepp.
Skicka en kommentar