Mumin

Jag tycker att alla borde läsa Muminböckerna. Inte bara för att de är skrivna på ett magiskt vackert språk, att de är spännande och fyllda av finurlig elakhet utan även för att jag tycker att världen och människorna blir enklare att förstå. Tove Jansson har liksom lyckats plocka ner det komplexa till essensen av liv och det är lätt att hitta sitt eget troll.
Min guddotter är en Mymla. Jag tror att min son nog är en Too-ticki - efter sin far. Jag har nästan i hela mitt liv haft en liten My vid min sida. Jag har svårt att inte oavkortat tänka på sena nattfestare som Hattifnattar och alla vet hur det känns när en Stinky slutit upp vid ens sida. Jag kan överhuvud taget inte låta bli att dela upp alla jag känner i Muminfigurer.
Snart är det höst och då brukar jag alltid försöka läsa "Sent i november". Mer melankoliskt än så blir det inte.

Själv är jag, förresten, en Snusmumrik.

Vem är du?

"Jag kan inte nog betona faran av att ens vänner går och gifter sig. den ena dagen är man ett laglöst sällskap, äventyrliga kamrater som sticker iväg när det blir tråkigt, man har vad som helst att välja på... hela världskartan!!! --
-- Men så plötsligt, är de inte intresserade längre.
De vill ha det varmt.
De är rädda för regn.
De börjar samla på stora saker som inte får rum i en packning.
De pratar bara om små saker.
De tycker inte om att besluta sig plötsligt... och göra tvärtom.
Förr satte de segel, och nu snickrar de små hyllor för porslin.
O, vem kan tala om sådant utan att fälla tårar!"
- Snusmumriken