Sverigedemokraterna verkar bli fler, men inte så många så att vi inte kan göra en insats. Jag tänkte så här:
Vi kan väl alla försöka få adoptera en sverigedemokrat, älska dem, trösta dem, överösa dem med kärlek, ha dem i knät och vyssja dem. Berätta att det inte är så farligt.
Vad sägs?
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
8 kommentarer:
Skitbra. Att gå och rösta rent generellt är inte så jävla pjåkigt det heller.
De dagar jag har långtråkigt önskar jag mig en sverigedemokrat, tjära och fjädrar, men misstänker att med min dåliga dagsform kan det vara jag som blir hönan.
Vilket kanske är befogat, handlingen i sig är ju inte direkt medmänsklig.
Haha!
Jag skulle dock ha fått en hjärtattack innan personen tagit sitt förnuft till fånga...
Jag har ”gullat” med ett 17-årigt skinhead idag. Det får faktiskt räcka som samhällsinsats.
Etta få Jimmy Åkesson!
Skulle vara fantastiskt roligt att bära med sig Jimmy påstan.
"Det här är Jimmy. Han behöver en kram. Eller två. Så var inte blyg. Krama Jimmy, i massor!"
...näe! jag fick en jättetjock Sverigedemokrat. Han är jättestor. Problem att byta vuxenblöjan blir det. han ligger sönder vagnen med benen hängande utanför så de nästan når marken.Tvungen att ha köksduken med tejp som babymössa och en butplug som napp. Han äter enbart, tilltjatat ett tjog Gorbypiroger om dagen och vill bara se på tv4. Har ni det lika jobbigt med era? Funderar på att dumpa honom vid ett Mac-Donalds bollhav. Där är det enda stället han smälter in. Både i storlek, utseende och utveckling.
Låt oss försöka, men det blir nog svårt (för mig) då de kommer att gasta "håll dig på avstånd, fikus!"
Njae, jag tycker din idé är både utmärkt och skrämmande. Tänk vilket jobb och framför allt tålamod. Jag vet inte om jag har det tålamodet med just SD eller SS kanske dom skulle kallats sig :P
Verifieringsord: Micke hahaha kanske namnet på min SD-bebis:P
Skicka en kommentar