typ 1996 läste jag till personalvetare på uppsala universitet. Oavsett om vi läste juridik, ekonomi eller arbetspsykologi nämndes alltid las (lagen om anställningstrygghet) som en tämligen tandlös lag som varit av större vikt på 80-talet. Principen bakom var "först in sist ut". Cyniskt fick vi lära oss hur den enklast förhandlades bort av unga lärare åt det blåare hållet. Av de gamla rödingarna fick vi alltid en dos av "det var bättre förr".
I dag lunchade jag med min adoptivsyster som inte bara är en fantastiskt duktig säjare utan även himla gorgeous med blonda lockar och höga klackar. Hon har jobbat på sitt nya företag i typ 4 månader. De andra säljarna typ 4 år. När alla kom tillbaka från semestern hade de fått sparken. Utom sis. Fantastiskt, sa jag, hur fan har det gått till? Fungerar det juridiskt?
- ingen aning, fnissade sis, sist in snyggast kvar.
...och ett nytt begrepp är fött!
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar