Sluttramsat

Trend- och generationsforskning intresserar mig och jag har gjort en del beställningsjobb på området. Just nu sker ett intressant paradigmskifte som jag ser fram emot. Var 40e år sker nämligen alltid lite större grejer och nu avslutas en 40 årsperiod. De som är mellan 15 och 20 år nu står för något helt nytt. De kommer att bli "Generation vuxen". Det känns bra. Om det är något som står mig upp i halsen så är det tjatet om att det är så synd om barn för att de inte får vara barn. Det är ju precis tvärtom; det ställs inga som helst krav på att någon ska bli vuxen. Min pajasgeneration (kallas X och är födda mellan 1965 och 1980 - typ 40-talisternas barn) har i vårt förakt gentemot det vuxna passerat alla gränser för det anständiga. Vi har varit ironiska, vi har varit oengagerade och inte tagit något på allvar, framför allt inte oss själva. Vårt kanske mest vulgära drag är det vi kallar "resa". Vi unnar oss resor. Vi tycker att det utvecklande att resa. Vi måste resa innan vi skaffar barn. Resa är alltså synonymt med "semestrande", men det låter inte lika... ...lika berest. Jag förmodar att resandet har rötter i något slags status från förr när det var så dyrt att åka någonstans så att bara folk med stålar hade råd. Det sitter liksom i fortfarande trots att kreti och pleti drar omkring överallt i hela världen kolonialiserar och skitar ner. Typ: jag har råd. Finast är det när man kan säga: "jag drar till..." eller "jag kommer ner nästa vecka..." så att det låter lite på en höft. "Jag gör detta hela tiden. Gäsp."
Allra finast är det om man är borta länge. Allt över 14 dagar antyder icke-charter. Min erfarenhet är dock att oavsett folk är bortresta i en vecka, en månad eller ett år så följer vi ett och samma mönster. De som är borta en vecka umgås med likasinnade och äter thaimat, de som är borta en månad umgås med likasinnade och tar dykarcert, de som är borta ett år umgås med likasinnade och röker. Och konstaterar att: det är ett land under utveckling, leende glada människor och att det har blivit så himla dyrt sen sist. Gemensamt för oss alla är att vi begapar den växande globala medelklassen med fasa:
- herregud, snart kör varenda indier bil och då är det slut med oss. Eller: ja, ni ser ju hur mycket kineser flyger nu, det är total katastrof för miljön - vet ni hur många de är!?
Det vill säga: vi får - de får inte.
Sen köper vi billiga kopior och skiter precis i vem som tillverkar dem.

Den nya generationen har växt upp med oss och ser därför inte resandet som något exklusivt. De förespås skaffa familj tidigt, ta saker på allvar och göra det vi tycker vi tycker är pinsammast av allt: bli vuxna.
Gud så skönt.

/jag semestrar naturligtvis själv. Jag kan inte låta bli. Men jag försöker göra det sparsamt och med eftertanke och hoppas naturligtvis att jag någon gång kommer att skapa mig ett liv där jag är så nöjd så jag slipper belasta världen/