Och jag vill tydliggöra att jag verkligen gillar mitt jobb och att jag dessutom har möjlighet att göra vitt skilda saker. Jag har tre utbildningar och eget företag. Det ger en viss frihet och en varierad vardag. Men jag vill inte jobba för pengar.
Om jag var ekonomiskt oberoende skulle jag äta hotellfrukost, träna förmiddag, fila på en roman, jobba lite ideellt åt t ex Situation Stockholm, plugga lite och fila på en roman. Eller välja att se filmer jag missat och läsa böcker. Debattera på bloggar och kommentera artiklar. Leka med min son och hänga med vänner. Gå kurser i språk, dans och möbelsnickeri. Starta ett föräldracooperativt dagis och skaffa en sommarstuga. Och inreda den. Jag förstår inte vilken typ av jobb som skulle konkurrera ut en sådan tillvaro. Jag skulle också ge behandlingar, skriva artiklar och grotta i sociala medier, precis som jag gör i dag, men jag skulle inte ta betalt och jag skulle göra det när jag själv ville. Mitt absolut minsta problem är att sysselsätta mig. Det är bara pengar som är ett aber. Jag förstår inte varför folk som vinner typ 100 miljoner så ofta säger att de "ska gå till jobbet som vanligt". På riktigt: jag förstår inte. De måste ju per definition ha drömjobbet.
6 kommentarer:
Hear hear!
Jag skulle nog mest resa och jäsa och jäsa och resa.
Det blir ändå inget gjort.
WORD!
Fila på roman, träna förmiddag, åååh...
Fast jag förstår ändå litegrann de som fortsätter med sitt jobb trots megavinst - säkert en del som inte ens har drömjobbet, utan bara för att de är vana vid tryggheten, rädda för förändringar, ensamma? Även om jag klagar på mitt jobb ibland (för mycket att göra) så saknar jag det rätt fort - kollegorna, mitt skrivbord, känslan när fruktkorgen kommer, de små presenterna, uppskattningen, känslan av att vara behövd/uppskattad/bidra. Visst, den kan man ju skaffa sig på annat sätt, men...
Vad jag menar är att för att tänka så som du, måste man vara väldigt tillfreds med sin fritid (dvs familj, relationer, jada jada), och jag tror att väldigt många i detta land INTE är det, och därav är jobbet en trygghet och ersättning för givande fritid = de där 100 miljonerna får en inte att vilja sluta jobbet.
Kim: Haha. Spot on.
IAAM: Jamenellerhur? Men visst är det väl sorgligt att det ÄR så? Man ÄR sitt jobb.
Jag tror att det är en farlig tendens i vårt land - att vara totalt identifierad med sitt yrke.
Tänk han, mannen, som för typ 15 år sedan vann över 20 miljoner... vad skulle han göra nu? Jo, han skulle fortsätta jobba på fabriken och kanske skaffa sig en pensionsförsäkring!
Med megafon: HALLÅ, DU HAR VUNNIT +20 MILLAR!
Jag skulle säga upp mig direkt, mitt drömjobb är att kunna göra det jag gillar, inte det jag måste.
Ekonomisktoberoende är nog den vackraste sammansättningen av ord jag hört.
"Varmalandet" here I come liksom.
Skicka en kommentar