På facebook just nu har jag den typ av bild jag tycker är pinsammast i världen, nämligen en bild på mig och min son. Orsaken är att min gamla kollega, dryckeskamrat, bror in spe och formgivningsgeniet Kentson har tagit den med polaroid och att den uppnår verkshöjd. Bilden är arty men motivet är tveksamt.
Notera här mitt behov av att försvara mig!
Det är här det blir intressant: man måste kunna försvara sin profilbild - det är av yttersta vikt. Man väljer den ju för att markera vilken typ av person man är. Bilden du vill visa upp. Utan att ha något direkt vetenskapligt stöd för vad jag säger så är det ungefär så här: helst visar man upp sig leende och ofta med sina barn (jag är glad och nöjd och jag är socialt lyckad för jag har ynglat av mig). Oftast är det kvinnor som gör detta, men även män. I brist på barn visar man gärna upp sig med respektive (jag är socialt lyckad - jag har "blivit" gift/ihop/sambo - någon gillar mig). En del sätter in en bild bara på sin unge eller ev på sig själv som barn (det där går lite utanför mitt analysområde - det är bara läskigt, typ: jag finns inte). En annan variant är "festbilden" (jag är socialt lyckad och får gå på fest). Ja, ni vet vad jag menar. Varje gång tycker jag det är lika intressant att hitta undertexterna, leta efter vad man vill förmedla. Själv har jag ofta en bild där jag koncentrerat, allvarlig sitter och jobbar. Den har jag för att jag inte vill ha en leende bild, men har sen kommit på att folk kan uppfatta mig som pretentiös och det vill jag inte. Sen jag kom på det har jag oftast något slags "symbolbild", typ illustrationen här i bloggen (en för mig klassisk pose och med varma raggisar för en frusen själ).
Under de två veckor jag har haft mig och sonen på bild på facebook har jag fått vatten på min kvarn: huxflux är jag omsvärmad av gamla skolkamrater som tidigare låtit mig vara ifred. Tydligen signalerar den här typen av foto att jag blivit mild, moderlig och ofarlig. Jag skojar inte - jag tror faktiskt att det funkar så.
Nästa vecka tror jag att den byts ut mot en tudor-katt.
13 kommentarer:
Jag förstod först inte att det var du när jag såg bilder på facebook, har en helt annan bild av dig! Som blond! :) Nisse-Nim är så otroligt söt förresten!
Min profilbild där (byter ju dock då och då) är på avstånd när jag svingar mig lite på en gunga i en palm på en totalt tom karibisk strand... den representerar mig i allra högsta grad o det är därför jag har den! Den har dock inte genererat i några nygamla kontakter på Facebook direkt...
Jag måste säga att jag "reagerade" när du bytte bild. Det var ett mycket oväntat val! (Men nog är den varm och fin och moderlig alltid!)
IAAM: Jag brukar vara blond och trodde nog nästan att jag var det fortfarande tills jag slutade gå till frissan och lät håret växa fritt. Det visade sig att jag var ganska mörk. Å andra sidan är det rätt sällan håret får chansen att växa 2-3 decimeter under vinterhalvåret. Det är rätt mycket ljusare redan nu.
Kim: Älskar polaroid. Håller på att bli galen på alla glada amatörer med för bra systemkameror.
Men den ryker som profilbild nu, som sagt: jag tycker det är aslöjligt. Det känns också lite som om jag inte kommer att lägga ut fler bilder på Nim. Han har ju inte valt det så att säga.
Åh, jag ville ha Tudorkatten tatuerad förr. Älskar Tudorkatten. Älskar att tänka på dig och Tudorkatten i samma mening.
Och resebilderna (no offence IAAM). Väldigt viktigt att poängtera att man är BEREST. /Hon som har en bild från NYC på twitterprofil.
Frau: Vilken överraskning! Jag har också haft planer på att tatuera Tudor. Hahahahaha! Nu har jag kommit fram till att det är punkigast att INTE vara tatuerad. Alls.
Egon: Ja, hahaha, sant. Det är många som har, just, NY har jag sett.
Fan, jag kanske ska satsa på en avhandling efter d-uppsatsen!?
Hm..aha! Är det därför folk inte har en profilbild klädd i undertröja med v75-programmet och några burkar starköl framför sig. *skrattar* Det skall jag ha om jag någonsin blir på Face-B. Fast jag spelar ju inte på hästar...en Josefsson-katalog uppslagen på damunderkläder får det bli istället.
Det kan känns lite konstigt att läsa någons status av typen "fy fan vad bakis jag är" och tillsammans med det se en bild av en liten söt bebis :)
Men annars (inkl. mig själv) så sitter man ju och tycker för mycket onödigt om andra hela tiden. Jag ska bli äldre och skita mer i vad folk tycker.
Jag tycker ni är så fina så bilden :)
Måste säga att det ser ut som Nisse-Nim tagit över din butterhet och just därför lämnat dig som moderlig och varm? ;)
Undra vad min profilbild säger om mig?
Jag har en skalbagge som bild, vet ej om jag vill veta vad det symboliserar. (Inte på facebook dock, men tror bilderna varierar beroende på forum. Hänger du på qruiser är det mer naket och kukar.)
Tycker iallafall att bilden på er är väldigt fin, det känns som en bild från mors album från sjuttiotalet, det är väl färgtonen som gör det och aningen av mönstret bakom. Liten tröttis...
Rose: Sssss.
Jag tänker nog att du är lite folkskygg. Typ.
S: Skalbagge!? Hahaha.
Alltid kul med könsorgan som presentation. "Skriv till mig" och bild på kuk typ.
Haha, du har förmodligen helt rätt i det mesta.
Jag brukar väl som oftast ha en glad bild på mig själv, kanske mest för att jag mest är glad och det är betydligt svårare att fånga mig o-glad på bild.
Just nu har jag en lampknapp som profilbild... jag vill inte ens veta hur jag tänkte... ;)
Du, på facebook. Vad har du i golfhandikapp?
Skicka en kommentar