Jag fryser. Googla frysa och du hittar en bild på min sura nuna. Jag föddes en svinkall decembernatt i slutet av 60-talet och min mor oroade sig bums vilket hon hade fog för. Sedan dess har jag nämligen frusit och frusit. Jag har frusit mig genom solsemestrar, älskog och träning. Det finns ingen rimlig orsak. Jag röker inte, jag har hög metabolism, god cirkulation och tränar oftast regelbundet. Kylan lamslår mig och ställer till problem. Jag blir passiv, trög och musklerna är rädda. Hjärnan går på halvfart. Jag sover i flanellpyamas året runt och den sistlidna vintern sov jag i fleecekläder och dubbla täcken. En föredetting till mig fick ett vansinnesutbrott när jag sov med strumpor på under en vistelse på Maldiverna.
Som en naturlig följd av mitt frusna tillstånd älskar jag värme. Älskar. Jag tillhör inte solfantomerna som lägger mig på en klippa och sover - det är jag för rastlös för - men jag älskar-älskar värme. När värmen slår på vaknar min inre katt. Jag trivs, spinner och blir smeksam. Jag shoppar i storstäder i 40° värme, slänger mig i politisk dispyt, flirtar och trivs.
När jag var gravid förra sommaren sa alla att "nu du ska du få se hur jävla jobbigt det är". Icke. När det var varmt mådde jag prima, men deppade över att det är big no-no att vistas i sol som gravid. Och allra oftast frös jag som vanligt.
Denna vinter har jag huttrat som en sinnessjuk och hoppatshoppatshoppats på sommaren. Nu är den här och jag får inte vistas i den. Barn under ett år ska helst hållas inomhus mellan 12 och 16 har jag fått lära mig. När de är ute får de inte utsättas för sol och solskyddsfaktor är inte att tänka på för barn under ett år. I denna enastående värme kan till och med min frusna själ vistas i skugga och jag hyste visst hopp om att ungen kunde vara med. Icke.
Han blir uttröttad, törstig, vägrar äta och gör sitt yttermera mest för att driva mig till vansinne redan efter 30 minuter utomhus.
Så nu är vi inomhus. Han sover. Jag tjurar.
Om två veckor har jag semester och jag hoppas på moln och temperaturer på max 20°. Förlåt.
Iförd snajdig, men överflödig, surfarstass på Kungsholmens Orangerie.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
9 månader sedan
13 kommentarer:
Jag är exakt likadan. Jag Ä.L.S.K.A.R solen. Det är så underbart!
Klockan är 10 på kvällen och det är 20 grader ute! Perfekt!!
Jag måste haft föregångna liv i varmare klimat. Kanske jag syndade för att ha hamnat i Sverige i detta livet :P
Nästa gång det är full glödlampa ute tycker jag du kan skicka över MiniTorgny till mannen i huset med kommentaren
- Jag ska ut. Bort från frosten. Likt en nyäten vampyr återkommer jag nöjd och belåten vid skymning.
"...jag vill åka pulka med mamma! Varje dag!" (barnvädjan om ca 2 år) Grattis!
Man tror man drömmer. Under hela mitt liv har jag aldrig stött på en enda person som är mer frusen än jag själv. Men jag tror nog du kan vara den personen.
Jag har frusit genom alla tider.
Växte upp i ett hus med dåligt isolerade fönster och för få element. När sedan pappa av ren och skär snålhet investerade i bergvärme, blev mina tonår ett rent helvete.
Huset höll en temperatur på runt 15 grader. Mitt rum var kallast med två väggar utåt. Att ta en morgondusch var förenat med svår smärta, och det krävdes att bastun slogs på minst en kvart innan för att värma duschutrymmet. Till min snål-pappas stora förtret.
Minst 10 gånger var jag in i pannrummet och försökte höja värmen. Med samma resultat varje gång. Säkringen till cirkulationspumpen gick, och huset blev utomhus-kallt ända tills servicepersonal åtgärdat felet. Dom fakturorna var det enda som kunde få pappas blod att frysa till is.
Men jag lärde mig min läxa och tillsammans med min mor inhandlade vi en bärbar värmefläkt. Som vi släpade runt huset och slog igång i just det rum vi råkade befinna oss i.
Även fast jag bor varmare idag fryser jag ändå non-stop från september till maj. Om det inte vore för att jag heller inte gillar stark värme skulle jag flyttat till sydligare breddgrader för länge sedan.
That being said, grattis till att lyckas vara mer frusen!
Marcus och Rose: Vi måste hålla ihop vi frusna. Jag känner att vissa inte tar det här på allvar.
Benny: Spot on. Orangeriet? Onsdag?
Johan: Mors.
Marcus: kommentarsfältet på din blogg vill inte låta mig skicka kommentarer från firefox. Eftersom jag inte ååårkhar gå in från Safari tänkte jag be dig skaffa en popup-kommentarsruta i stället. Pliis?
Onsdag blir perfekt.
Men det är ju den 14:e.
Skulle inte fröken åka söderöver då?
För om du menar onsdag iform utav imorgon så blir det tight då min todolist är fullspäckad.
Jag är din motsats - alltid lite, lite varm.
Hoppas du får lite värme inom kort.
Sol i sinnet och sol på kroppen.
Puss.
Så, nu har jag gjort en pop-up ruta istället. Hoppas det funkar i Firefox nu :)
Benny: jag åker den 15 och föreställer mig att det kanske är mycket den 14, men två glas vin kan nog slinka ner om det inte sker för sent på kvällen
//Tant Mamma
Synd jag bor så långt bort, annars hade vi kunnat bytlåna ungar med varandra. Jag har svårt för värme över 25 grader och är gärna inne mitt på dagen och kommer ut framåt kvällen... Sonen verkar däremot inte lida av värmen utan kryper glatt omkring och äter på allt i omgivningen.
GBS: Söta-söta, lillpajas! :D
Träffade en man förra veckan som bodde i en gammal skola i Hälsinglands obygd.
Han hade så kallt att han fick ha olivoljan i kylen för att den inte skulle frysa.
Så, min vän, Hälsingland är inte ens att fundera på för din del. Puss!
Skicka en kommentar