Jag är morsa utan dagis. Jag jobbar. Jag sköter ett hem. Och jag sover inte på nätterna. Jag har totalt och utan att unna mig reflexion lagt ner all träning. Men nu har kroppen fräst ifrån. Jag har aldrig varit utan träning så här länge och i helgen proklamerade jag till alla som ville höra att om jag inte ska sluta som en lealös manet så måste jag ignorera dygnets kvantitativa tillkortakommande.
- Jag fixar sis, sa min rara lillabror, med kontakter överöverallt. Billigt gymkort coming up!
Inom kort var en kontakt upprättad med säljare på den stora gymkedjan. Vi mejlades, kontaktuppgifter skickades och vi stämde träff på hans kontor.
Vid framkomsten tittade han upp och såg, tyckte jag, opassande förvånad ut.
- Oj då, sa han, jag har helt missuppfattat märker jag.
Jo du, tänkte jag rutinerat tjurigt, min bror är svart och jag är vit, din trångsynta jävel. Men icke.
- Jag skull just mejla dig och be dig ta med din målsman.
- Eh?
- Nä, du skrev att du var född 96xxxx. Jag tyckte väl att du formulerade dig väl för att vara 14.
Jag kan fortfarande inte sluta skratta. Eftersom alla andra siffror var rätt så måste ju 96 varit … eeeh, typ freudianskt. I stil med "kära lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur". Det var liksom så fantastiskt drastiskt. Inte tal om att nagga några år, eller ens testa att dra av en tia och kolla om jag kan komma undan med det.
När jag gick ringade han in det låga beloppet och väste: kom ihåg att om någon frågar så är du studerande.
- Naturligtvis, svarade jag, 14-åringar jobbar sällan heltid.
Bea - blott 14
7 kommentarer:
Tycker du skall fortsätta vara 14 ett tag till. Nu har du mycket kul framför dig. Bara tjuvröka runt knuten måste ju locka? Hångla och dansa disko? Äta nudlar över en diskho? Säja "liksom" i varannan mening och ropa "gubbe" till någon som är mycket yngre än ditt riktiga jag. Ack den ungdomen.....
Helt jälla underbart!
Men det här med sömnen alltså. Inte bra. Får lust att adoptera bort ungen. Bara för en vecka. För du är ju alldeles för mjäkig med nattametoderna. Säger jag som inga barn har. (Just därför.)
Lite skrik har väl ingen dött av... men sömnbrist däremot... *smiley med kryss till ögon*
Hahaha! Lämna genast hemmet, bli skitfull och ostyrig, kräks, se till att få sova (ut) hos polisen alternativt Maria Pol och när din svinsura man tvingats checka ut dig så säger du bara, med otroligt störigt röstläge:
-Ja men vad tror du då när du skaffar barn med en fjortonåring?!
(ordverifiering: somnesse)
HAHA. Sitter här och stormflabbar.
Vilken härlig scen. Direkt ur livet.
Visst känns det bra! Haha... tänk och få va 14 ens bara för några timmar:P
Detta hände samma år jag fyllde 30. Jag och min mor skulle till sta´n och jag hade ingen växel. Mamma får betala min bussbiljett vilket gör att jag går på, säger till honom att hon betalar, och går och sätter mig. När mnamma kommer bak skrattar hon och säger att busschauffören skrivit ut en barnbiljett till mig. Gränser för dom är 19. Haha...
Alltså mitt hetaste tips är att du fortsätter vara 14. Du slipper svettas på gym, ta ansvar för dina handlingar, tjäna pengar, ta hand om bebisar och jag kan vara dina målsman om något behöver signas.
Tack alla! Jag märker att ni är med mig! Puss.
Skicka en kommentar