Den 2 november förra året gick jag på mammaledighet och nu tycker jag att det börjar bli dags att fokusera på annat än mor-barn-jox. Jag håller sakta på att återupprätta min ordinarie blogg. Eftersom jag inte vill att den ska kontamineras med varken sentimentalitet, illa skrivna texter eller allt för personprivata reflexioner så behåller jag nog den här bloggen som ventil för eventuella barnnoteringar, bittra och eller aggressiva inlägg. I alla fall ett tag till.
De flesta av er vet väl var ni hittar min "riktiga" blogg - under mitt riktiga namn.
Jag hittade, förresten, en anteckning gjord 30 oktober förra året. Då vankade jag omkring med ca 10 kg övervikt, kroppen värkte och jag kunde knappt gå eller andas.
"…det sägs att man glömmer bort graviditet och förlossning när det är över. Därför skriver jag ner följande:
I dag tog jag en promenad till Odenplan. Det tog ca 30 minuter att ta sig dit. Det känns som undertryck i hela kroppen, bäckenet håller på att explodera och det gör ont att andas. Jag gick in på Indiska och när jag skulle gå upp för trappan insåg jag att det var en fysisk omöjlighet. Jag kommer inte upp för trapphelvetet för att det gör för ont. Jag ställer mig i hissen och åker långsamt upp en våning. Det känns så jävla förnedrande att jag börjar gråta. Jag åker ner igen och vill fly ur affären innan någon ser att jag gråter, men jag tar mig fram med myrsteg. Folk som ser mig ser rädda ut. Det kan mycket väl vara en månad kvar och jag förstår inte hur jag ska kunna fortsätta att existera under de här omständigheterna! Snälla lilla Nisse-Nim kom nu!"
Det gjorde han ju faktiskt också, den lydiga ungen - 5 dagar senare var han på plats. Lite före utsatt datum.
Det lustiga är, inser jag nu, att jag har inte alls glömt hur plågsamt det var att vara gravid. Tyvärr inte heller hur ont det gjorde att föda barn. Undrar om folk ljuger eller om jag bara är konstig. Troligtvis det senare.
4 kommentarer:
Jag har absolut inte ännu inte och kommer troligtvis aldrig glömma hur jävla ont det gjorde att driva ut barn.Så om du är konstig är jag det med!
Folk ljuger. Jag tror inte dom vill erkänna hur jävla jobbigt det var för att inte få för många jobbiga frågor nästa gång dom står där igen. "Men du som tyckte det var så jobbigt förra gången?!" "Nä, jag mådde ju hur bra som helst!"
Eller?
jag tror att dom flesta lever i någon form av självförnekelse för att kunna ta den lättaste vägen fram.
Det gör bara att vi(jag) som inte lever så blir så jävla förbannad emellanåt på hur korkade människor är.
Man glömmer inte att det var för jävligt. Aldrig.
Li.te: som vi vet... Vi pingvin-mammor.
Rose: Fyfan va skönt summerat: folk ljuger. Helt korrekt. Jäklar vad de ljuger. Och bits:D
Skicka en kommentar