Ett år med Nisse-Nim

I doppresent fick Nimrod Kristina Lugns dikt "Du ska få ett panoramafönster" av sina gudföräldrar. Där står bland annat följande:

Min present till dig är att du ska tala många språk och tåla allt slags väderlek.Du ska få god markkontakt och svindlande takhöjd med stuckaturer.

Det har kommit att bli symboliskt för hans första år. Han är ämnad att tåla allt slags väder. Han kom till världen efter 24 timmars kamp och slets till sist ut med sugklocka. Under den tiden visade han inte ett enda tecken på att må dåligt eller ge upp. Puls och syreupptag var perfekt. Ungen var lugn som en filbunke. Han möttes av den första snön och per omgående omslöts han av den kallaste snöigaste vintern på 42 år. Stockholm city var täckt i snö december till mars och minus 20 var inget ovanligt. Svininfluensa, RS-virus och vinterkräksjuka härjade. Mamma Nim var rädd och trött, men ungen käkade, växte och var frisk. Sen kom våren med riktigt takdropp och istappar från helvetet hotade från taken. Snömodden gjorde vägarna oframkomliga och Nimrods egoistiska mamma ägnade tid åt både jobb och akademisk uppsats, men Nimrod käkade, växte och klängde nöjt på barnvakterna. Sen tog sommaren vid. Den var den varmaste sedan åttiotalet med uppåt 37 grader i skuggan. Överallt grät förtvivlade och utmattade spädbarn och hettan bara fortsatte och fortsatte. Mamman hade livskris och ångest. Livet bedrevs inomhus i vita tunna tunikor och Nimrod drack stoiskt vatten och sov utan att klaga.

Därefter följde en ond grå valhöst och vi röstade in nazister i riksdagen. Pappan och mamman jobbar, startar stora projekt och har dåligt samvete. Nimrod är obrydd, älskar att vara ute och äter gärna blad och sand. Han har aldrig ont i magen och skrattar nästan jämt.

Han tål all slags värderlek och har god markkontakt. Och jag tackar Gud för den lilla filbunken som står ut med mig.