Det är det som händer när man får barn. Alla dagar blir mer lika. Det spelar liksom ingen roll om det är vardag eller helg, jobb eller semester.
Vid tolv var det lunch. Vid tre - mellis. Fem middag och sju kvällsgröt. Kanske är man på Hawaii, kanske i Rom eller Fagersta, men det kvittar - bara man inte har glömt att ta med skötväskan.
Jag kanske gjorde något däremellan, men det är oklart.
Nu är klockan 20.57 och jag går till sängs.
Intrigued?
3 kommentarer:
Hihih! Men det är lite mysigt ändå va? Du skulle kanske sakna det som sista dagen om du blev utan allt det där i några dagar?
Det verkar som du fattat, accepterat och implementerat det här med EGOT då jag läste ditt tidigare inlägg. Håller (ännu) på att läsa en bok om det hela, egot alltså, och enligt boken är den enda sanna känslan kärlek. Allt annat är produkter av egot.
Hur tusan ska man lära sig det där? Jag är lite svår och självosäker när det gäller att släppa taget, ifrågasätta och acceptera att det finns saker jag inte rår på...
...och så undrar många, mest karlar varför ens livspartner inte hinner vara sportig och sprängkåt lite däremellan.
Liza: du verkar ju vara minst halvvägs, tycker jag!
Johan: Justså.
Skicka en kommentar