fredag 17 oktober 2008

att sona sitt brott

frågan om namnpublicering tycks hetare än någonsin. Just nu med fokus på sexualbrott mot barn.
Personligen ställer jag mig helt oförstående. Det finns ju bara två möjliga skäl att publicera; antingen handlar det om att utöka straffet eller så avser det att typ "öka säkerheten". Jag kan inte se att något av det är medias sak. Jag säger inte att allt är bra och att vi sak nöja oss, men medias roll är att utöva tryck för att rättssystemet skall fungera bättre inte att ersätta eller komplettera det.

Alltnog, dessa funderingar leder mig till ett större sammanhang jag funderat mycket över.
När har man sonat sitt brott?
Hur ska straffet se ut för att man ska kunna gå ur det som en ren människa, med möjlighet att starta om?
Då och då hör man interner, med möjlighet, jämföra våra fängelser med till exempel asiatiska och mena att det inte är solklart att det är bättre att sitta här. Detta eftersom det typ inte är "någon mening" att sitta inne eftersom man ändå inte är fri sin skuld när man kommer ut. Till skillnad från till exempel thailand där man i alla fall är fri när man kommer ut (naturligtvis ställt mot att straffen är att betrakta som inhumana, svåra att överleva et cetera).
Jag blir inte klok på detta. Ska man vara obefläckad och sonad när man suttit inne, eller ska man bära sin skuld livet ut?
Och vilken är den juridiska ambitionen?
Mina grundläggande 20 p i juridik hjälper mig inget.
Kan någon annan svara? Lillebror?

Inga kommentarer: