onsdag 1 oktober 2008

lycklig idiot

jag tillhör, i bekantskapskretsen, den lilla skara människor som inte äger en spänn, lever ur hand i mun och inte har en krona eller minsta fastighet att vänta i arv. Någonsin. Man kan säga att jag får klara mig själv.
Man kan säga att detta är ett bekymmer.
För andra. Inte för mig.

Redan för tio år sedan började folk tjata om att jag måste spaaaara, sätta in på konton, investera i aktier och tänka på framtiden.
Själv har jag alltid undrat vad jag ska spara, vad som skall sättas in, varför och vilken framtid?
Jag kommer från en lång fin tradition av ekonomiska idioter och har överhuvudtaget aldrig haft några finansiella geni-förväntningar på mig själv. Det fina med det är att så fort jag har stålar blir det kul. Både för mig själv och min omgivning.
Det är ju ändå bara på låss! När jag läste a-kursen i ekonomi på universitetet stod det helt klart: ekonomi är den minst exakta vetenskap som finns helt enkelt efter som allt är symboliskt mumbojumbo. Hittepå. Någon gång bestämde någon idiot (troligtvis en man) att potatisekonomin skulle krånglas till och vips var myntet uppfunnet. Vad är ett mynt? Jo, en symbol. Ingen kan väl påstå att symbolerna har blivit mer exakta och begripliga med tiden? Och så kallar de semiotik för flummig vetenskap!(?).
De senaste tio åren har alla runt omkring mig börjat få aktieutdelningar, håvat in arv, ombildat till bostadsrätt och gött sina pensionskonton. Och lyckade investeringar har diskuterats kring middagsborden. Jag har aldrig något att tillägga. Ibland har jag undrat om det kanske faktiskt är så att jag är en idiot på riktigt som aldrig kräver tillbaka skulder som folk "glömmer bort" och inte skaffar mig "en buffert" (människor som pratar om "buffert" vill jag tillfoga smärta).
Det är säkert så, men just nu, år 2008, känner jag mig som en riktig vinnare. För medan alla skaffar sig rynkor och magsår över huruvida den ekonomiska tsunamin (hur fan är man funtad när man kommer på ett sånt uttryck!?) påverkar deras stålar och indirekta trygghet, så bryr jag mig faktiskt inte. Alls.
Supernajs.

Inga kommentarer: