måndag 30 november 2009

Fisk

Väninnan är förtvivlad. Tonårssonen mår råtta och har firat detta med att göra en grandios tatuering föreställande en fisk(!). Storlek kolossalformat. Dramatiskt förklarade han att fisken "symboliserade framtid". Man behöver ju inte vara ett geni utöver det vanliga för att lista ut att det inte är tal om när/om/ varför han kommer att ångra detta - det är bara att konstatera ATT han kommer att ångra sig.

Jag är smått unik i min generation i det att jag inte har någon tatuering eller några piercingar. Helt i linje med min rädsla att göra som alla andra. Trots min bristande erfarenhet dristar jag mig till att dela ut ett råd beträffande tatueringar:
Det är precis som med alkohol: ge fan i det när du mår dåligt.
Fisk...*skakar bekymrat på huvudet*

8 kommentarer:

Dogge sa...

Bra råd, alkohol och tatuering är inte heller så fiffigt att kombinera.

Beatrix Vnunk sa...

Dogge: Hahahaha. Sant. A match made in hell.

egoistiska egon sa...

Fisk! Haha! Det är säkert inte ens hans stjärntecken.

Var sitter den, i svanken alt på överarmen? Eller nacken.

Det finns säkert någon facebook-grupp för Vi-som-vägrar-tatueringar. Borde gå med.

Johan sa...

...han kan ju tatuera grönsaker, citronklyfter, dillkvistar och en skål hollandaisesås runtom. Sen kan han ju kultiverat säja att det föreställer hans favoriträtt helstekt rödtunga. öh...nja

A Versatile Girl sa...

Det påminner mig om en dokumentär som gick på tv för 100 år sedan då en kille med fördelaktigt utseende bestämde sig för att tatuera ena halvan av sitt ansikte med någon form av tribal.
Vännerna avrådde givetvis.

Det underliga i det hela var kanske att han faktiskt klädde i det.

Anna-Karin sa...

Jasså, en fisk. ..det är kanske inte det man tänker på först när man tänker tatuering. Men jag förstår mig tydligen inte riktigt.

Kim M sa...

Oj oj oj.
Det hade ju varit bättre med en hare. Eller ett grodyngel.

Beatrix Vnunk sa...

Hahahaha, jag ska vidarebefordra alla goda idéer till grabben när eftertankens kranka blekhet slår honom om ett par år...