Mamma ynglade av sig sista gången vid 45 och pappa slutade vid 50. Således har vår familj fått lite störd uppfattning om normal familjebildning. Jag fick oväntad fart när jag insåg att jag skulle fylla 40. Min yngsta lillebror, 22, mötte nyheten om min graviditet med ett förvånat: jag hade aldrig trott att du skulle skaffa barn först av oss!
Min yngsta syster fyller 18 i morgon och jag inser att jag har tajmat det här fint. Jag får barn när båda mina föräldrar precis gått i pension och antagligen nästan på dagen då min yngsta syster blir myndig. Cirkeln är sluten. Man skulle kunna tro att det hela är på flit.
I dag har omisskänneliga tecken på att något är på gång startat. Jag vet inte riktigt om det innebär i dag eller om en vecka, men något är görningen och jag vankar rastlöst omkring och letar efter en ångra-knapp och försöker ignorera smärtan som jag någonstans i bakskallen förstår är "light". Jag gillar inte riktigt att jag inte har en aning om vad som väntar. På 40 år hinner man bli ett kontroll-freak av rang.
Hemmet är fyllt av märkliga saker som jag inte vet hur jag ska relatera till - en barnvagn i hallen, en skötbord i förrådet och i sängen har vi grabbens snuttefilt så att den ska ta lukt av oss. När jag väckte Olle på hans 44-årsdag i söndags hade han gosat in den mellan hakan och halsgropen. Jag har inte riktigt hämtat mig från den synen än.
Köket börjar bli klart och i dag kommer en hantverkare förbi och sätter upp lite tapetbitar. Det vore rätt typiskt om det hela slutar med att jag får åka till BB med en hantverkare - ett slags poetisk rättvisa.
Dagen i bild - och jag bjuckar på magus colossus.
13 kommentarer:
Ang. bilderna - så sött. På riktigt. Nu får den lille (med Olle som måttstock) ta och komma ut. Det är dags nu...har inte varit gravid i år nu?
Va fint det blev i köket! Kommer och lagar middag åt en trött mamma någon gång lagomt till nästa år...
Ang. magen så håller jag Olle. Du ser för rolig ut...
1. FIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINT i köket.
2. Jag vill ha den där overallen som hänger i hallen. I min storlek.
3. Håll för tusan ut till åtminstone 19 ikväll, annars hinner du icke äta KAKORNA jag kommer förbi med.
4. Sicken kula!
Bara att konstatera: man slutar aldrig förvånas över detta hära jordelivet...
:)
fast jag har ju vid närmare eftertanke väntat på denna unge i sisådär tio år.
Bra snuttefiltsval där.
Föresten så ser väl alla att det är en badboll, ingen magus. Fusk!
Och någon gluteus groteskus (som min pt-lärare kallade det) har du ju, inte helt oväntat, sluppit.
Nu väntar jag rastlöst trippande efter att få träffa tioåringen. Måtte han vara iklädd snickarbyxa och ha svar på tal!
/ S-dear
Åh vad den gossen kommer att känna sig välkommen! Fantastiskt fint alltsammans. Och vilket skiiitsnyggt kök. Det är klart att han kommer nu. Nu är ni ju redo! Lycka till om vi inte hörs innan och kram!
..ja faktiskt gulligt. Vilket fint kök. Men jag blir orolig varför den söta mjukiskaninen inte får vara med "gänget" i den andra hörnan. Han kanske har varit på dom? Han e ju kanin....
Jasså, så den där bollen kanske tar över min födelsedag?... Hoppas han är bättre att fira den än jag.
Lycka till! >.<
Gud alltså, det ser ut som en basketboll innanför tröjan - om jag inte hade följt bloggen hade jag nästan trott att det var ett fotomontage :0
Angående det här med barnaskaffande - min låtsaspappa lär tydligen ha blivit pappa igen på allhelgona (han är ca 50 och har ungar lite här och var - men han var med min morsa i 18 år iallafall) Mina halvsyskon kan typ inte ens räkna sina syskon längre, det är helt galet.
Perfekt att få barn lagom tills päronen går i pension alltså, jackpot!
Vad spännande det är nu. Hoppas att det blir snart, så du slipper vanka av och an.
Här i Skåneland finns det en som är nyfiken!
Spännande tider!
Jag hade förväntat mig att du skulle se rultig ut, men istället ser jag en sensuellt poserande mannekäng med ölmage.
Roligt att läsa om den slutna cirkeln så här på morgongrenen. Tack.
VA? Har bebisen anlänt nu??
I så fall, stoooort GRATTIS!
Jepp. Hantverkarna erbjöd mig faktiskt skjuts till BB. Jag avböjde, och inväntade maken. Men faktum är att det nästan blev nödvändigt...
Skicka en kommentar