Kläder. Amma. Shoppa.

Jag gillar inte att shoppa kläder. Alls. Majoriteten av mina inköp görs när jag är ledig och fått ett par glas vin till lunch då kan jag möjligen stå ut. Jag vill gärna skyla mig med något snyggt, men där stoppar mitt intresse så att säga. Jag vill inte lägga tid och energi på kläder. Jag avskyr att prata om dem och när någon detaljerat börjar beskriva något de har haft på sig är jag förlorad redan efter "och så är det en bård av sammet...". Jag kan liksom aldrig visualisera.

På något sätt är det hela liksom skrattretande. Om man vore en marsian som begapade spektaklet skulle man ju inte fatta någonting när folk sliter och drar och håller in magar, höfter och lår - krumbuktar sig framför speglar och menar sig kunna ha något heeeeela livet ut.
Hittills har jag tyckt att det ser roligast ut när folk "provar" väskor. Liksom kollar att väskan klär dem i olika vinklar. Little did I know.
Min klädbrist har blivit alarmerande nu när jag ammar - man måste nämligen ha kläder som tillåter att man lirkar ut brösten på ett diskret sätt. Och man måste ha jättemånga sådana plagg eftersom allt alltid är nedspytt.
I födelsedagspresent av min man fick jag fri lejd drottninggatan ner för att roffa åt mig max antal amningsbara plagg på kort tid innan sonen vaknade.
Och här kan vi snacka om mumsbit för den eventuella övervakaren av provrum. Jag har faktiskt stått i x antal provrum och åbäkat mig framför speglar för att kolla om brösten går att plocka fram.
Hur ser det ut för den oinvigde?