tisdag 2 mars 2010

Sockerchockad

När jag träffade min man för femton år sedan gjorde han mig nästan genast uppmärksam på en liten prick på höger hand. Jag tillstår att jag aldrig egentligen såg den, men erkände till slut dess existens för att tjatet skulle upphöra. Pricken gäckade honom dag och natt. Jag förstod att den var något slags cancer. Lite osäkert vilken sorts och att gå till en läkare har det inte varit tal om eftersom han inte ville "få domen". Cancern har kommit och gått lite genom åren. Och pricken har förflyttat sig lite fram och tillbaka. För cirka tio år sen överskuggades cancern när hiven slog till. Plötsligt och av oklar anledning fanns orsak till oro för HIV. Denna skulle ha slagit till på 80-talet i Grekland och legat latent ända fram i 2000-talet. Som ni förstår är följer inte mannens sjukdomar några gängse mönster.
Som vanligt fick ingen dom fällas av läkare. Den älsklige mannen kunde nämligen inte stå ut med tanken att han i så fall skulle smittat mig. Och det är tydligen bättre att leva oroligt ovetande än helt säker. I samband med min graviditet blev han tvungen att ge upp sin hiv, men har haft lite hjärntumörstendenser mellan varven.
För en månad sedan slog sockersjukan till. Den kulminerade för två veckor sen med klassiska symptom som han hittat i Expressen. Extrem törst, han kissade ofta och var oerhört trött. Någon läkare skulle han inte till eftersom...ja, ni vet.
Jag försökte förklara för honom att det är torr luft så här års och om man dricker mycket så kissar man också helt logiskt mycket och trött blir man om man slumrar framför OS hela nätterna.

I går morse var jag så i själen trött på hans gnäll så jag tvingade honom till en läkare för att slippa lyssna på hans diabetes i tio år framåt.
Klockan 9 i dag hade han tid. Klockan 9.20 konstaterades diabetes. Troligtvis klass 1. Svinhögt blodsocker och 8 tappade kilo på tre veckor. Han skickades per omgående till Danderyd där han i skrivande stund är inlagd på oviss framtid.
Jag känner mig ärligen som en riktig jävla idiot.
Jag har inte en susning om vad detta kommer att innebära på sikt, men för säkerhets skull har jag ätit upp allt godis här hemma. Av hänsyn.

10 kommentarer:

It´s all about me sa...

Men..oj! Shit! Kan bara säga TUR att det finns så många bra mediciner mot diabetes nuförtiden (jag jobbar på läkemedelsföretag med bla diabetesmediciner). KRAM!

Frau Anna sa...

Men ååååååh, vad typiskt! Förlåt, jag är så klart orolig för din man och allt men det är ju ändå så jävla typiskt att han då han ropat varg hundra ggr faktiskt är sjuk i slutändan.

(Tur i oturen ändå att det var diabetes och inte hiv...)

Hoppas nu att sonen ärvt dina fanfabulous gener och att mannen kommer tillbaka inom kort och i ett stycke.

Bra gjort av dig att äta upp allt godis också, det var i sanning hänsynsfullt *smiley*

S i Göteborg sa...

Bra att du skickade honom dit! Det är bra med läkare när man väl har tagit sig dit. Även om man såklart hellre vill att de ska felbevisa ens tes.

Hoppas han snart blir bättre och att ni får bra hjälp att förstå framtiden!

Beatrix Vnunk sa...

IAAM & SGbg: Ja, han låter som han är vid rätt gott mod. Det verkar som om han kommer att kunna klara sig på en spruta om dan. Men det är konstigt när en så oförskämt frisk människa plötsligt blir sjuk. Vi är ju aldrig ens förkylda här hemma...

Frau: Ja, hahaha, det är faktiskt lite retligt. När han ringde hem och sa: jag har diabetes. Svarade jag lite irriterat: lägg av nu. I total tro att han skämtade.
//den onda hustrun

Rasande Rose sa...

Vad är det med vissa män och sjukdomar? Inte ska vi prata om läkarbesök. Varför går dom bara inte dit?
Nu hade han ju oturen att faktiskt ha diabetes, men ska vara lycklig över att ha en maka som sparkade iväg honom. Diabetes 1 kan man inte få bukt på bara genom att tänka att man har det :P

Verifieringsord: clook som i klok? det kör vi på:)

egoistiska egon sa...

Ni kommer nog båda vara lite sockerchockade ett tag. Ischlo. Kram!

Benny Bling Bling sa...

Alltså din man har exakta likheter med mig i vissa fall och JJ i de flesta fall.

För när det kommer till HIV och hjärntumörer är JJ en hejare.

Jag själv lider snarare av det din man just råkat ut för - diabetes.

Dricker massor.
Kissar ofta.
Svindel uppkommer när inte föda intas regelbundet.

Men läkarbesök?
Nej tack.
- Sjukhus är otäckta.
- Läkarrockar fula.
- Ovisheten och skräcken inför slutsatsen enorm.

Men med tankte på resultatet av din mans undersökning kanske man ska ta sitt förnuft till fånga och boka en tid.

Hoppas ni mår bra trots det tråkiga beskedet.

Beatrix Vnunk sa...

Rose: och vad är det med oss kvinnor och verifieringsord?! Hahahaha.
Clook. Gillar det ordet.

Egon: Ja, fan det är verkligen omställningarnas tid detta...

Benny! Boka! Bums!

Kim M sa...

Karlar!
Du är en hyvens donna som tömmer sockerförrådet!

Johan sa...

Stackarn! Man är väl i ålder då sånthär kommer. Tror alla killar är ganska lika. Tur vi inte föder barn. Det skulle vi nämligen inte klara av. Själv hade jag en flickvän som ofta å gärna gick till Apoteket. Jag hade sen länge jämställt det med sjukhus och vägrade följa med. Hoppas allt går väl.