Hela dagen har jag hört saker som förvånar mig:
- Man måste respektera folks åsikter. [Men nej, jag tycker inte det.]
- Det blir förstås så här eftersom de etablerade partierna inte törs ta upp problemet med invandrare som något slags "elefanten i rummet". [Jag är helt emot förbud, men ordet invandrare borde förbjudas emedan det betyder noll och nada. Värdeladdat och godtyckligt.]
- Det kommer som en chock. [Nä, jag tycker det var synnerligen väntat]
Jag känner spontant genuint förakt mot det obildade patrasket som röstar brunt. Och måste därmed hejda mig. Det är ju precis den typen av avsky som försatt oss i situationen från början. Jag försöker därför göra som jag gör i mitt jobb - definiera målgruppen. Jag föreställer mig en person ur min barndoms minnesbank - Snorjonas.
Snorjonas och jag var klasskamrater på mellanstadiet. Hans föräldrar var alkoholister. Jonas var liten, klen och hade vita ögonbryn. Han stammade alltid när han pratade. Hans hobby var att springa ärenden åt äldre kriminella, köra moppe och krossa rutor. Han ville alltid vara alla till lags och pendlade mellan att vara strykrädd och aggressiv. Vi andra visste, ordlöst, redan som tioåringar att det skulle gå dåligt för Snoris. Jag vet att han senare i livet hade lätta missbruksproblem och agerade i kriminalitetens ytterkant. När han på äldre dar fick lite ordning på livet flyttade han norröver, fick överviktiga barn som hette något i stil med LIam och Kevin. Han jobbar som personlig assistent, är underbetald och "tycker att det är tråkigt för honom att stockholmarna som är moderater och överklass inte förstår". Jag vet ju inte om Snorjonas röstar på SD, men rent statistiskt är han representativ så jag föreställer mig honom som en supporter. Jag minns också att han på Curts historia-lektioner i årskurs 4 var lika förtvivlad och upprörd som oss andra över förintelsen och andra världskriget. Därför kan jag inte förstå var Jonas-figuren i båset baserar sitt val på laget som vill åtgärda alla problem genom utrensning. Av någon anledning förstår han inte. Han har inte tagit till sig debatten. Har ingen möjlighet till konsekvensanalys. Därför väljer jag från och med nu att alltid kalla SD för sitt rätta namn - nazisterna.
Kanske kan jag nå Jonas på det viset.
Vad gör du?
12 kommentarer:
Jag har haft massor av snack med elever idag. De flesta rätt upprörda. Nazisterna funkar bra för mig, det sprider jag vidare!
Ordverifiering: mislam
Livet är finare med färger och mönster och också med olika människor, hur kunde de nå riksdagen? Nazister, out of my dream! Jag gillar olika!
Jag visar folk det här klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=EUPlsm4A1QI
Det här med SD:S "man får tycka vad man vill", "yttrandefrihet" och yadayada - de har liksom helst missat det som de själva hänvisar till. I våra grundlagar får man faktiskt inte uttrycka vad som helst. Det finns restriktioner i allt.
En av mina tonårsvänner, ja bästa vänner, har röstat på SD. Hon är ingen snorjonas. Hon är modell, var populärast bland alla, skitsnygg och schysst. Dessutom har hon öppnat eget hunddagis. Vet faktiskt inte alls hur det här gick till och vi har inte setts sen hon blev sverigedemokrat. Jag vet dock att hon inte är rasist, men onekligen stödjer hon ju ett rasistiskt parti. Skrämmande.
Jag är heller icke förvånad, inte förvånad över annat än att folk faktiskt är så förvånade över att dom fick så pass hög andel röster.
Har också hört från folk att "nä, jag är självklart inte rasist men.."
Jag vet faktiskt inte vad man ska göra men jag tror man ska vara försiktigt med att peka ut dom som korkade hillbillys via youtube-klipp o dylikt, det blir liksom att rycka på axlarna lite "dom fattar ju inte bättre liksom", dessutom tror jag bara det skapar en känsla av trots hos dom som faktiskt röstat på SD. För uppenbarligen är dom inte alla rent tekniskt korkade, då hade dom inte suttit i riksdagen nu..
När du säger nazisterna så tänker jag direkt på den sketchen med Robert Gustafsson som tant i tyska valet mellan ett snällt parti å nazisterna. Brevid står Henrik Schyffert och försöker få tanten att förstå att dom är elaka.
" aaah du menar sååååå."
"Ja, så hur ska tant rösta nu då?"
"Hmmm, det blir...nazisterna."
Haha, den är klockren den sketchen.
Jag gillar att folk ändå har blivit upprörda efteråt för att dom faktiskt blivit invalda i riksdagen men det är ju "så dax att kissa till kvälls när hela natten har gått" som min mamma alltid säger.
Hur vi än protesterar och demonstrera så sitter dom fan där ändå i 4 år.
Alltid lätt och vara efterklok.
Jag gör som du.
Bra skrivet.
Hörde på P4 Stockholm i morse och 90% av de som ringde in tyckte att SD blivit orättvist behandlade av media och de andra partiledarna, eeehhh???
Jag håller med Lars Ohly som replikerade varför han inte ville gå in i samma sminkloge som Jimmy Åkesson, han sa : Jag tänker inte bidra till att normalisera SD.
Precis så.
Inte jag heller.
Jag tycker tvärtom från er ovan att det är synd att kalla SD för nazister när de faktiskt inte är nazister. Jag skulle hellre kalla dem fascister, eftersom det ligger närmare vad de är.
Den politiska kopplingen till nazismen försvann för typ 15 år sedan.
Under ytan har det dock funnits ett visst stöd för nazismen i form av agerande, man har tex haft David Irving som föreläsare på möten och gått med i salem manifestationen.
På sätt och vis tycker jag även att SD blir lite orättvist behandlade, då man envisas att skrika nazist/rasist så fort de öppnar truten. Att bemöta dem med okunskap om vad de engentligen är, och vad de engentligen står för, kan faktiskt ge dem ökat stöd. Ingenting mobiliserar folk såsom ilska och särbehandling gör.
“Kränkningar av den nationalistiska principen ger upphov till instabilitet och konflikter. Gränstvister och tvister om särskilda rättigheter för olika grupper har genom århundradena fått ödesdigra konsekvenser. Av den anledningen är den nationalistiska principen central och bör eftersträvas i största möjliga utsträckning över hela världen.”
Så skriver SD i sitt partiprogram. Om man missar att SD eftersträvar social välfärd genom nationalism, eller för den delen referensen till "ein volk, ein land", så förstår jag att man drar sig för att kalla dem nazister. SDs förslag på lösning av många av våra komplexa samhällsproblem (arbetslöshet, social misär, kriminalitet osv.) går ut på att stänga gränserna och därigenom låta vår svenska kultur frodas, och eftersom det inte ligger i vår svenska kultur att vara arbetslös, socialt miserabel eller kriminell så vips är problemet löst! Nazism.
Jag kan däremot hålla med om att det i viss mån är kontraproduktivt att stå och gapa nazister efter dem och därigenom försöka förminska deras seriositet. Om man däremot granskar det de säger och bemöter dessa argument så kommer man märka att SD har kommit in i Sveriges parlament på en illa underbyggd konspirationsteori.
Edit: Citatet är hämtat från SDs principprogram och det finns att ladda ner här
http://sverigedemokraterna.se/vara-asikter/principprogram/
PNNF och Lille_bror: Jag kan också hålla med om det kontraproduktiva i att gapa nazist, och jag har en hel del att tillägga på ett djupare plan i den här diskussionen, men min poäng var att nå Jonas.
Alltså den Jonas som grät över Förintelsen på mellanstadiet och i dag inte gör någon koppling.
Skicka en kommentar