Den här sommaren umgicks jag med makens familj en vecka. Jag var slut som artist vid hemkomsten. Det är påfrestande nog med själva mannen så att säga. Politiskt står vi på varsin barrikad. Socialt är vi som två enheter på umgängets hav. Och vi befinner oss på varsin sida av kreativiteten. När jag träffar hans familj av professionellt sociala, sporttokiga entreprenörer förstärks min sida av bohemisk akademiker med nattsvart djup.
Opposites attracts, säger vi om detta.
En väninna till mig, uppväxt i finkvarter, föräldrar med dr i titeln och med en medfödd känsla för "Noblesse oblige" har trasslat in sig i en riktig patrask-släkt av giriga, okänsliga, alkoholiserade uppkomlingar och varje gång vi ses och pratar om hans vilsenhet och skitsläkt så blir det en långtgående analys av barndomar och påverkan.
Jag har en annan vän med ett relationsproblem - hon lever ihop med en afrikan. Hemma hos dem är det joxigt för att hon är högre utbildad än honom vilket gör att han känner sig underlägsen och utnyttjar sin relativa genusöverlägsenhet för att skapa balans.
Det kallar vi kulturkrock.
Notera att jag inte benämnde männen i de två första exemplen med nationalitet. Det är också den enda faktiska skillnaden.
Är ni kulturkrockade i er relation?
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
11 kommentarer:
Vi kommer från ungefär samma förhållande. Föräldrar som fortfarande lever ihop, ett syskon, medeklassfamilj som campade på semstrarna.
Dessutom kommer dom bra överens.
Enda skillnaden är väl att jag är uppvuxen i hus på landet och han i lägenhet i bostadsområde med stora innergårdar i betydligt större stad.
Ändå undrar jag ibland om vi är från samma planet. Vi pratar knappt samma språk. (om man inte ser till skånskan vs göteboschkan):P
Det kanske är vår kulturkrock?
Några dagar varje månad så jobbar jag med en herre från Göteborg. Med sina putslustiga ordvitsar och sitt eviga raljerande om Lilla Londons tidslösa charm, så är kulturkrocken oundviklig.
Jag tar kraftigt avstånd från göteborgifieringen av vårt land. Jag är inte heller speciellt förtjust i fisk.
Även min relation till pensionärer underställs en del kulturkomplikationer. Till att börja med så är de ju så gamla, de flesta av dem. Min erfarenhet är att om man inte delar deras fäbless för melodikrysset, mandelkubb och 78-varvare, så är man inte mycket värd. ÅK (till ett) HEM, gråskallar, stå inte här och peta i portmonän!
Ni ser göteborgskan är ett mysterium. Själv är jag kraftigt emot lattefieringen av Kungliga Vasastaden! Kärringarna är helt obegripliga i sin varumärkesnamedropping!
Lille_bror: Ang pensionärerna så måste jag nog tillägga att det är en viss skillnad mellan manliga och kvinnliga. Jag tycker att de kvinnliga mer försöker lära sig språket och sköter sig. De manliga är mest ute efter att sinka tempot. Och våldta.
Du har en poäng. Förbjud broddar för manliga pensionärer...det är svårt att våldta med en bruten lårbenshals, Gubbe!
Ungdomar är för övrigt ett jävla pack som sällan har åldern inne för någonting. Helt ärligt, vad bidrar de med? Ja, alltså förutom att gibba cs, reclaima gator, elda upp bilar, heila, snatta, skypa, lyfta studiebidrag och vara allmänt finniga. Deras språk ska vi inte ens tala om. Det är lättare att kommunicera med folk från Älvdalen! Barn släpps ut i samhället på tok för tidigt. Vi har mycket att vinna på att fritzlisera Sverige.
lille_bror: Jag vet. Därifrån ungdomarna är det kanske okej att hålla på så där, men de MÅSTE lära sig att agera utifrån vår kultur innan de kan få vistas i vårt samhälle. De skulle ju aldrig acceptera att vi kom till deras gårdar och reclaimade. Fyfan.
Vi är båda från mindre orter, har samma kön, har yngre syskon och föräldrar som lever tillsammans med arbetarklassbakgrund.. Men ändå är det helt olika kulturer när det gäller hur man förhåller sig till varandra inom familjerna vilket såklart ger upphov till krockar för oss båda! Därtill har vi vissa språkliga svårigheter att förstå varandra...
Ha ha ha! Det här var rolig läsning. Betryggande att se att fördomar och inskränkthet lever vidare - generation efter generation.
Jag råkar bo på södermalm sedan mycket länge. Efter alla år har jag inte blivit det minsta "Hammarbajare". -Men du är ju södermalmare? -Ja, men bara för att alla idioter som flyttar in från småorter, håller på Hammarby plötsligt och försöker dölja /träna bort sina dialekter (vilka ALLTID märks efter ett par glas vin/öl)så måste ju inte jag göra det. Snacka om kulturkrock. När jag tänker efter är jag så trist att jag inte gillar något speciellt stockholmslag. Jo, Hammarby´s damlag i fotboll. De spelar på Kanalplanen ovanför mig. Men det är utav helt andra orsaker. Fast det är fortfarande roligt att någon sprejat stort en "gränstext" på cykelbanan när man kommer mot stan från söderort på cykeln.Texten är rättvänd då. Innan telia-kontoret vid infarten mot Farsta. Med stora svarta bokstäver står det: "BAJENLAND".
Alla som inte dansar e folkdräktsmän!
Skicka en kommentar