Jag har skrivit, lagt fram och är klar med min d-uppsats. Så här efteråt förstår jag inte hur jag lyckades eller varför jag gjorde det. Det visade sig ju vara a-v-s-e-v-ä-r-t enklare på den tiden man pluggade på heltid och inte hade barn. Men nu är det gjort.
Uppsatsen handlar om sociala medier, offentlighet och demokrati. Rätt klassiskt i akademikerhänget - ganska ovidkommande irl. Tyvärr.
I runda slängar kommer jag fram till att de sociala medierna i vår del av världen erbjuder en fantastisk arena för var och en att föra ut budskap - dock utnyttjas den inte till något särskilt. Den privilegerade gruppen svenskar utnyttjar i stort sett inte de sociala medierna till något annat än att "nätverka" och "hålla kontakt". De allra flesta vågar inte leverera några som helst "laddade" budskap i abstrakt rädsla för...eh, just, det abstrakta.
Vi använder sociala medier på samma sätt som vi använde julhälsningar tidigare - för att markera vår relativa välgång och framgång.
Det vill säga: Det lagen stoppar i icke-demokratier, stoppar de sociala normerna på våra breddgrader. (Och den exakta meningen skulle jag vilja bygga en studie i genusvetenskap på).
Så här skrev min examinator:
"...betygssatt din uppsats och gett den VG. Jag tyckte om uppsatsen redan från början och dina omarbetningar - som du genomförde med stor seriositet - gjorde uppsatsen ännu bättre. Du gjorde helt enkelt en väldigt bra uppsats som inte bara är rolig att läsa, väl underbyggd teoretisk och väl empiriskt förankrad, utan också kommer med nya infallsvinklar på sociala medier."
Nu uppgraderar jag min profil på Facebook till fil.mag och går vidare.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
7 kommentarer:
Bra där majjen. (Jag är inte ett dugg förvånad.)
När mina föräldrar var gifta och någon ringde och högtidiligt sökte "doktorn" sa alltid mamma, med stor entuisiasm:
- ja, det är jag!
(han var ju läkare. Och inte disputerad. Stor skillnad.)
...för mig kommer du alltid, i någon mån, vara frullan. Men gamla hundar KAN sitta - så jag är inte den som är den. Magistern funkar också. (även om epiteten blir än mer förvirrade när vår relation ska förklaras, men allt kan ju inte vara så lätt och logiskt jämt.)
Största grattis. Kram.
Sophie: du måste alltid kalla mig Frullan. Sitt inte. Jag trivs med att vara din gamla frulla:).
För övrigt envisas jag ju med att kalla dig för svägerska. Vårt släktskap är komplext. Noblesse obliege.
Inte dåligt! Grattis! :D
hade varit roligt och intressant att få läsa hela uppsatsen:)
GRATTIS igen. Du är bäst.
Det är så stort! Att du orkade. Trots barnafödande och mannens diagnoser och dina egna löpande postbabyhormoner.
Just att färdigställa det. Svårt nog utan ovanstående men med? Hade aldrig pallat. Hade bara tänkt att jag varit duktig ändå...
Supersupersupersuper-Anna-Sara! Förlåt, fil.mag A-S.T.
//ASET
Härligt! Njut!
grattis, grattis!!
Skicka en kommentar