tisdag 15 januari 2008

bit inte den hand som föder dig

vaknade allt för tidigt och kände i hela kroppen att något var fel. Det visade sig vara den tiden på månaden. Jag måste till kontoret. I uppsala.
I uppsala är det alltid grått och underkylt regn. Och något motsvarande på sommaren. På vägen in till stationen låg en död grävling på spåret. Han hade uppenbart tagit livet av sig.
I uppsala byggs eller förändras alltid något. Aldrig till det bättre. Man flyttar runt saker helt enkelt i syfte att förvirra. Uppsalaborna gillar det. De gillar även pappersarbete, deklarera och prata om platt-tv. Mest av allt älskar de att förflytta sig med cykel.

Uppsala city består av en gågata. Varje sommar när lättlurade turister kommer bryts gågatan upp i oklart syfte. Det är för att turisterna, som ska investera stålar i miniatyrer av domkyrkan, ska straffas med ihjältrillningsdöden. Till hösten är gågatan på plats igen så att studenterna, som inte har en krona, ska kunna nöta ner den.
I uppsala bor det flest kulturtanter per capita i hela sverige. Närhelst man strosar i stadens äldre kvarter kan man bli vält av kulturtanten Stora Sjok på väg att fynda keramik som ser jävligt handgjord ut.

I uppsala nya tidning i dag kan man läsa att halten av irriterande ämnen i konserthusgolvet stiger igen.
Bild: tom lokal med bekymrad man stirrandes ned i golvet.
Bildtext: "Jonas Carlsson är konferensteknisk ansvarig vid Musikens hus. Han vill gärna veta vad som irriterar i lokalen.".

I uppsala kan ingen höra dig skrika.

Inga kommentarer: