onsdag 12 mars 2008

jag försöker verkligen älska min nästa...

...jag gör det. Men det är helt enkelt inte mänskligt möjligt!
Jag har äntligen hittat ett gym med en riktig yoga-sal. Utan speglar, utan automatiska fläktsystem och grälla färger. Men vad fan hjälper vattenfall, växter och värme när man går i match mot pöbeln!?
Jag tyckte att jag låg bra till i tid med jobb och unnade mig därför en yoga-klass vid lunch.
Bredvid mig slår sig en människa i för små illasittande träningskläder ned. I väntan slår hon på sin ipod vars lurar släpper igenom lite för mycket ljud. I rumpan på de urtvättade träningsbrallorna står det "sweeter" (än vaddå frågar man sig!?). Hon snorar. Eskalerande snorar. Efter ett par minuter börjar hon hårt dra in snor i gommen och harkla. Som genom magi lyckas hon även tugga tuggummi. Bredvid sig har hon en vattenflaska. Den dricker hon högljutt ur en gång var 20 sekund. Hon sväljer hårt så det klunkar, avslutar med en snorning och ett "aaahhh". Sen ställer hon ner flaskan med en smäll. Var 20 sekund. Som sagt.
Jag tänker att det nog blir bättre när klassen börjar. Vilket den gör.

Noterade ni tidigare att jag använde orden "bra till i tid", "unna mig" och "yoga"? De kan också sammanfattas med "ingen stress". Det har nu visat sig att jag är rätt ensam om den inställningen i stockholms innerstad. Så här verkar gemene knegare tänka: "jag hinner träna på lunchen om jag kutar nu och går lite tidigare. Fan vad stressad jag känner mig, jag struntar i spinningen och relaxar med lite yoga istället". Sen klampar de in i vattenfallslugnet. Upp till en kvart försenade bökar de sig irriterat in och utdelar order om hur de som kom i tid skall omorganisera sig för att skapa plats. Pekar med hela handen, pratar för högt och är lite stressigt svettiga.

Sweeter bredvid mig gör allt fel. Vad som än händer är hon på väg i annan riktning. Hon lyckas banne mig med konststycket att vara ivägen för oss andra. Då och då får man en råsop när hon försöker få till en krigare. Jag tar tio djupa andetag och tänker ljuvt att "denna person behöver verkligen yoga".
Då börjar hon fisa.

De som kom en kvart för sent försöker kompensera med att gå en kvart för tidigt och allt lugn som eventuellt infunnit sig rivs ilsket itu som vore det av papper. De som stannar passet ut grips av panik och galopperar som flodhästar och föser människor och ting ur vägen för att komma först ut och hinna till jobbet. Svettigt stressade.
Jävligt genomtänkt.

Jag behöver fuck-off-stålar. Fort!

Inga kommentarer: