tomten är död - på rikt

tomten är död. Hela julen har passerat och jag visste inte om det. Det känns jättesorgligt. Undra på att julstämningen inte infann sig.

Första gången jag träffade honom var i natal, brasilien kring millenieskiftet. På den tiden fanns det nästan inga turister där och vi var alla något av attraktioner för lokalbefolkningen. De drog i mitt hår och en knarkare ville mig oavbrutet något angeläget. Efter lite tålamod och spanska (från min sida) och irritation och portugisiska (från hans sida) framkom att han ville "haaa, ääääga mina ögon". Med rätt otäcka gester och pantomim måste erkännas. En av de sista utposterna i världen där blont hår och blå ögon fortfarande var av intresse var det i alla fall, tydligt.
Men vi alla förbleknade när Johan Tomten Johanson dök upp. Alltid klädd i en, för dagen, ny bajen-tisha. Natal betyder jul och ungarna på stranden tjöt av förtjusning när de fick syn på den skäggige mannen med stor näsa, BAJEN, BERS, RAKADE BRUDAR på bröstet och en caipirinha i handen.

- Papa Natal, Papa Natal!

Brassarna älskade honom. Vi också.
Mest log han och betraktade, men när han väl började prata var det alltid vansinnigt...
...vansinnigt. Och spännande.
Han var där med alla sina ungar (i skiftande åldrar) och "några andras". Han verkade ofta lite osäker på sina egna relationer men hela ligan var obeskrivligt sköna och kärleksfulla.
Vi har mötts lite till och från under åren. Framför allt efter bandyfinalen i uppsala, när min man ägde restaurang flustret, där bajen brukade firade sina förluster.
Nu är det ett par år sen jag träffade honom sist, icke desto mindre känns det som om jag kommer sakna honom. Det är av stor vikt att de unika exemplaren inte dör ut. Det görs alldeles för få.