Du ska få ett panoramafönster

Jag känner mig blödig och lite skör idag. Grabben sparkar så att magen ser ut som en tvättmaskin mellan varven och lika mycket som jag avskyr att vara gravid längtar jag efter mitt barn. Jag vill träffa honom och se hur han ser ut. Veta vad och vem han gillar. Och känna hur han luktar.
Det är märkligt att man kan längta så mycket efter någon man aldrig har mött.

Och av den orsaken väljer jag att tvinga på er de vackraste ord jag känner skrivna av en av de människor jag beundrar mest. Jag läste den här dikten på min guddotters namngivningsceremoni och jag vill av hela mitt hjärta ha skrivit den själv. För detta önskar jag åt henne. Och min ofödde son.

"Du ska få ett panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.
Du ska få ett hem
som älskar dig.
Du ska få humor.
Och Strindbergs samlade verk.
Och alla mina barnbarn.
Min present till dig är att du ska tala många språk
och tåla allt slags väderlek.
Du ska få god markkontakt
och svindlande takhöjd med stuckaturer.
Du ska få ett liv
som förlåter dig allt.
Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i hemförsäkringen.
Du ska få vara i fred.

Mitt underhållsbidrag till dig är att du aldrig någonsin
kommer att sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.
Och ett gott omdöme.
Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig är att om du faller
ska medmänniskorna glädjas åt att ta emot dig.
Ett vänligt leende ska gå genom hela din resa.
En frisedel ska jag sända från min ensamhet.
Du ska inte få ärva någonting alls av mig.
Men du ska få alla pengarna."

- Kristina Lugn till sin dotter