Madonna

I kväll drar jag till Gbg för att se Madonna i morgon.
Jag tillhör den första generationen som växte upp med Madonna och är tacksam för detta. Det innebär nämligen att jag inte tar henne för given och aldrig behöver se henne som ett museiföremål utan historia.
En av mina favoritskribenter - Mats Strandberg - skrev en gång att han gillar Madonnas pretentiösa sida och denna skiljer henne från många andra (framför allt) kvinnliga artister. Där någonstans hakar jag på.
Madonnas pretentioner leder henne ständigt till katastrofer och pekoral, men det är samtidigt det som gör henne ständigt intressant, i framkant och högaktuell.
Det verkar finnas ett slags uppfattning (främst bland yngre) om att Madonna slog igenom som "sexig" och nu borde upphöra att "försöka vara sexig" och klä sig "sin ålder". Det gör mig så ytterligt deprimerad. När Madonna slog igenom var det definitivt genom en klassisk mix av sex och religion, men poängen är att den mixen inte var så klassisk då. Den blev. Bland annat genom henne och Prince. Det var nytt, fräscht och provocerande. Och intressantast av allt var kanske att hon kryddade sex med humor. Hon var nog knappast först med det (i starten av hennes karriär hittar man till exempel ett gäng rip-offs från Bette Middler), men hon blev absolut bäst på det. I mina ögon är Madonna något av musikens Stieg Larsson - hon leker in politiska budskap till en bred massa. Ok - definitivt inte lika folkkär, men ni hajjar principen.
Jag har följt Madonna i typ 25 år och trivs med både hennes ups and downs. De är alltid intressanta och jag uppskattar att hennes sökande är offentligt och tillgängligt.
Och jag hoppas för all del att hon fortsätter som hon alltid har gjort. Jag vet inte riktigt vad som återstår annars...? Vem ska jag ha som förebild? Det känns sjukt jobbigt att tänka att jag måste fokusera på unga kvinnliga artisters försök att uppfinna hjulet. Madonna och jag och min generation har ju redan gjort det. Man vill vidare. Det verkar så jävla deprimerande att man vid typ 45 måste tvingas till att bli någon helt annan än tidigare: se så marsch in i körsbärsbersån!
Jag känner mig trygg i förvissningen att hon blir kvar ett bra tag eftersom hon till skillnad från många offentliga personer lagt energin i sitt sökande på ambition istället för droger och destruktivitet.
Jag älskar människor som presenterar alternativ. Jag tror att de är oerhört viktiga för den mänskliga utvecklingen.

Nu drar jag och min ofödde son till Göteborg - när det gäller kulturell bildning är det aldrig för tidigt att börja!

Observera att jag vägrar säga ett ord om Madonnas utseende. Jag är så i själen less på fokuseringen kring kvinnors utseende i allmänhet och kvinnliga artisters i synnerhet.



Favoriter i poden just nu:
Justify my love
Give it to me
Dress you up
Voices
Like a prayer
Love profusion
Where´s the party
Take a bow
The power of good-bye

Bra sammanfattning av Marcus Larsson här.