Eftersom jag är ett förhållandevis mycket gammalt exemplar kollas sådant nogsamt upp. "I min ålder" (jag får höra det mycket numera - men alltid till min fördel) föder man ofta väldigt små barn.
Men tydligen är jag på alla vis atypisk. Risken för mig att föda ett barn med Downs var inte större än för en 25-åring, mina värden är på topp, ungen är stor - och är, har det visat sig, helt odisciplinerad. Redan.
Han ligger sällan stilla och vägrar låta sig fotograferas. Det senaste är att han visat sig helt ovillig att vända sig rätt och inta förlossningsläge. Jag klandrar honom inte: det verkar ju rätt värdelöst att hänga upp och ned i trångt utrymme. Däremot kan jag inte påstå att på något sätt njuter av det. Så klart för den överhängande risken för kejsarsnitt, men framför allt så är det inte skönt. Inte alls. Han har rullat ihop sina imponerande 2,6 kg under min vänstra revbensrad. Huvudet trycker han mot bröstbensspetsen, han skjuter ryggrad och rumpa mot mina revben och har även krånglat in en fot under sig själv med vilken han pricksäkert och målmedvetet sparkar mot min lunga. Allt fokuserat till min vänstra sida. Då och då gör han krokodilika dödsrullningar och gör sitt yttersta för att jobba sig längre in i tryggheten i de vänstra inälvorna. Hela den, minst sagt, imponerande magen lyfter sig som en sufflé på ena sidan och gör delfin-vågor.
- Visst påminner detta om något bekant?
Jag kanske slipper kejsarsnitt ändå...?
//Ripley
17 kommentarer:
Hm...antingen Olle när han kommer hem från krogen och vill krypa ner, eller en Alien. Nåt av de två tror jag...om det nu var en fråga?
aaaah! it's an alien! Jag följer detta med spänning...
//It's all about me
(Gick inte att logga in...)
Dogge: Du har onekligen en poäng där. Det är onekligen oklart.
IAAM: Jag med. Jag med.
Meh! Ska du ha en kotte?? Trodde jag väl aldrig! Vad roligt! Fast nu när jag läste verkade det ju iofs rätt jobbigt... kommer ihåg att sista månade var piss. Hoppas allt går bra och att jag får komma och titta på den lille sen.
Kram Stålis
Alien it is, om inte fysiskt så kommer det nog kännas som att en alien när han anländer på riktigt.
Livets överraskningar gör det hela värt att uthärda.
Väntar med spänning...
Alien, jag hoppas på alien. Har alltid velat lära känna en sådan. Det här ska bli kul :).
Måste komma och plåta den där magen snart alltså.
Innan jag såg Ks kommentar tänkte jag "han kommer dö av lycka om det kommer ut en alien på riktigt". Haha!
..måste kännas märkligt att bära ett ofött barn som liknar en självt så mycket. Och det utan att prata på ett tag. *skrattar*
Wow, din unge ser också ut som en alien! Svinet såg ut sådär på några bilder också. Obehagligt många likheter snart ;)
"Slippa kejsarsnitt"?! var inte det ganska lockande för ett tag sedan? jag hoppas att du slipper det. Det är fan inte kul efteråt. Inte ett dugg.
Det ska bli spännande att se ditt lilla monster.
Stålis! Har du hittat hit! Kul. Nä, jag hade heller aldrig trott att jag skulle skaffa barn. Ångrade mig i sista sekund (och då med något slags tanke att det nog ändå inte skulle bli något - vilket jag snabbt blev varse var feltänkt). Jag är inte helt bekväm i detta nya än, men va fan: det blir ju bra. Jag har all orsak att tro att barnet kommer att bli en intelligens utöver det vanliga;)
AVG: Vi har nog helt identiska inställningar till hela det här fenomenet.
Kim: Jag lär väl, tyvärr, hålla alla uppdaterade. Trots att jag vet att jag borde hålla bloggen ren från mamma-barn-prylar. Men det upptar ju en del av mitt liv trots allt.
Kentson & Egon: Ja, hahahaha, tanken slår mig hela tiden. Det blir morbror Kentsons lilla Alien.
Johan: Hahahahaha, spot on!
Knas: Eller behagligt. Det känns tryggt att ha dig mall. Jag kallar honom oftast för det lilla aset numera. Min sura kinesiolog sa: det kanske är troligare att han samarbetar om du kallar honom något annat...
Hm.
Det kommer ett utförligt mejl om mina funderingar och tusen frågor snart. Ok?
å det e ju klart man ska busa med morsan!
Och lattja på å göra det bekvämt för sej!
Det kan tydligen gå precis hur många år som helst... jag kommer ihåg exakt hur frans vägrade fixera sig, och slutligen blev utsnittad. De där krokodilrullningarna kan jag fortfarande känna, skumt vilka minnen kroppen har! Lille Nim är hursomhelst förmodligen lik sin mor. Låg Du stilla tro?
Mejl låter bra, jag ser alltid fram emot dina mejl. Jag ska försöka hinna svara mellan uppkastningarna här hemma. Kaskadkräkning är vanligt förekommande. Tyvärr förekommer det ibland när jag gullar som mest med mitt lilla svin, till exempel lutar mig ner och pussar honom på munnen..
Det är inte bara barnet som man får byta kläder på ofta.
För övrigt föddes jag med fötterna först och du vet hur det gick :).
Hittade ett plagg passande för det här inlägget och kommentarerna: http://www.topshop.com/webapp/wcs/stores/servlet/ProductDisplay?beginIndex=0&viewAllFlag=&catalogId=19551&storeId=12556&categoryId=181496&parent_category_rn=181495&productId=1375681&langId=-1
Daniel: jag tycker att det vore bättre om han lajjade med sin farsa. Hmf.
Retro: enligt säker källa - aka mor - var jag inte stillsam, nej. Rörlig och oregelbunden.
Knas: Det låter ju...eeeh...toppen?
Kentson: Men jag måste ju ha inser jag!
En liten Kentson eller en Alien...? Är skillnaden helt stor. Måste fråga Egon:)
Skicka en kommentar