Efter en olycklig incident 1998 finns en tyst överenskommelse mellan mig och min man att han inte köper blommor åt mig. I går bröt han tioårssviten och kom hem med rosor och ett blygt leende.- Jag kunde inte låta bli att köpa dem, sa han, de är som du.
Vikket fjant, hann jag tänka och öppnade papperet med komplett förbrylling som spontan reaktion.
- Är de som jag??
- Mmm, svarade Olle och nickade mot mina fötter.
Efter fjorton år verkar han ha bättre koll på mig än jag. Tryggt.
14 kommentarer:
Va mysig han är! :) Skönt för er!
Åh vad FINT!
Fy fan så fint :) kan nån kan Olle
Vilka fantastiskt knasiga rosor - och strumporna sen. Vill ha!!! (knasiga strumpor och en man som ger blommor nån endaste gång ibland ;))
hahaha, åh vad ballt! Coola rosor oxå - var hittar man sånna?
Dendär lilla foten vore ju trevlig att ha i filen. Alltid gulligt med folk som försöker göra "rätt". Låt han hållas. Uppmuntra t.o.m. Choklad nästa gång? Kanske med riven chili eller ingefära.
GILLA!!!!
Det var faktist lite sött.
Ja, han har sina ljusa stunder:)
Ma Mo: Strumporna är Fornarina, men ett par år gamla.
IAAM: Just dessa, enligt uppgift, från Blomsterlandet Uppsala
Anna: Ja, det är ju gilla-knapp man ska ha:)
Jag sitter här och ler.
Och avundas dig en smula.
Dock inte missunnsamt.
Jag har varit off ett tag men nu jäklar är jag tillbaka. Jag blir ju direkt lite nyfiken på vad det var för incident?
Jättefina rosor och strumpor:) Och din bebis bara växer. Kommer han inte ut snart!?
Ta hand om dig!
Kim: det var fint sagt av dig:)
Rose: där är du ju! Det var på tiden. Jo, jag tycker han borde komma nu. Det måste vara enklare att bära på ungar med armkraft...
Ja det var enormt gulligt,
men min fokus är på blommorna =o extremt fina.
Köpt på blomaffär eller konstutställning?
(och hur gör man dom? genmanipulation, eller akvarellfärg? x'D)
applåder till mannen.
Kaisa: jag har själv funderat på just detta. De är inte färgade...
Skicka en kommentar