lurt

igår ringde min försäkringsmäklare och ville träffas. Försäkringsmäklare to be, för att vara korrekt. Eftersom han är skicklig såg han min uppgivna min genom luren.
- det går fort, lugnade han. Det är några fonder som ska bestämmas och lite papper som ska skrivas.
- förlåt, sa jag och menade det. Jag vet att du fixar och trixar för min skull och jag är bara otacksam och skjuter upp detta.

- du ska inte be om ursäkt. Det är ju vi som gärna vill ha dig som kund. Ska vi säga kl 10 på måndag?

Jag fortsatte att glo misstänksamt på luren i tre timmar efter avslutat samtal och jag överväger att inte gå dit. Varför vill de så gärna ha mig som kund? Mycket obehagligt.