måndag 7 april 2008

med vänlig hälsning från kundtjänst

jag tillhör förvisso den typen av ekonomisk geni som anser hyra vara en oförutsedd utgift, men den här gången var det faktiskt inte mitt fel.
Jag klarar inte riktigt av det vuxna liv som förväntas av mig sedan minst 10 år tillbaka, utan lever utan leg och pensionssparande. Och jag bor inte där jag är skriven. Påföljden av detta blev denna gång att jag fick tre räkningar från telenor samtidigt. Originalräkning, påminnelse och nu-jävlar-stänger-vi-av-telefonen-och du-kan-dra-åt-helvete-meddelandet. Avslutat med en vänlig hälsning från kundtjänst.
Det här känner ni nog igen: Jag betalar räkningen. Dagen efter stängs min mobil av. Jag ringer upp, står i kö i en timme, och meddelar att räkningen är betalad. De säger att mobilen kommer att slås på inom två dagar. Två dagar och en helg passerar. Jag ringer upp och säger att mobilen fortfarande är avstängd. De låter meddela att förutsättningarna ändrats emedan de hunnit skicka ärendet till intrum. Jag måste ringa upp intrum och göra upp med dem. Jag ringer upp intrum, står i kö i 90 minuter, och låter meddela mitt ärende. Inga problem, säger de på intrum, telenor skickade kravet till oss efter att de erhållit pengar och därmed har vi inga affärer med dig. Ring tillbaka till telenor och citera mig. Ringer tillbaka till telenor, väntar i 45 minuter, citerar intrum... et cetera.

Inget av detta är konstigt, förvånande eller ovanligt. Men det får mig bokstavligen att vilja dö. Förr kunde jag blir arg och stridbar över de stela systemen, väntetiden och det faktum att datoriseringen inte på något sätt fått samhället att röra sig snabbare. Nu blir jag bara så uppgivet trött. Jag vill bara slippa. Slippa mobiler, slippa kommunikation, slippa myndigheter. Jag vill aldrig behöva ringa ett samtal till en främmande människa eller myndighet någon gång igen i hela mitt liv. Jag vet att detta låter drastiskt men faktum är att varje gång jag måste stå i kö för att tala med en människa som lärt sig att det "hörs om man ler i luren" så blir jag ett par år äldre, lite sämre och dör en smula.

Inga kommentarer: