de e nåt freudianskt

jag avskyr mobiltelefonen. Avskyr.
En gång tappade jag telefonen, stängde av den och var utan i åtta månader. Den bästa tiden i mitt liv.
På något undermedvetet plan tror jag att jag gör allt för att bli kvitt luren igen.
I morse när jag vaknade var mobilskrället dött.
Jag kände mig helt säker på att räkningen var betald. Rättare sagt: jag vet att räkningen är betald. Man får ju sms och glada tillrop varje gång en räkning betals enligt något slags äcklig tjoflöjt-modell.
Efter påringning visade det sig att oktober och novemberräkningarna var betalda men inte september. Så klart. Allt detta skall man förstå.
Det jag inte förstår är följande:
Utöver att skicka insmickrande sms när jag betalt en räkning, ringer telenor mig lite då och då. Ibland vill de sälja på mig något, ibland informera om något, ibland bara för att prata lite.
Kan de inte ringa när de märker att en räkning är obetald!? Framför allt när de glatt låter mig betala alla jävla påföljande räkningar. Det är väl typ enda gången man är intresserad av deras tränade apor har att berätta. Skicka för helvete sms och berätta när jag INTE betalt räkningen nästa gång.
Fnys.
Vi hörs nästa vecka. Tills dess får ni ringa hem.