en magisk gest

jag kom över en packe Fantomen i helgen. Som bekant gillar jag Fantis och har alltid gjort. Sedan 1977 är jag stolt medlem i Fantomen-klubben, men när tidningen gick över till färg slutade jag köpa den och aldrig återupptagit hobbyn. Utom då jag passerar serie-tidningsantikvariat.
Till min glädje kände jag verkligen igen och kom ihåg två sköna omslag - ett med en kristallskalle och ett där Fantis åker vespa med Devil som passagerare - och kastade mig över dem. Det visade sig att de var från 1989, vilket innebär att jag var något äldre än jag minns när jag lade den vandrade vålnaden till handlingarna.

Tyvärr är jag inte så förtjust i de andra serierna i tidningen. Med ett undantag - Mandrake. Jag gillar Mandrake nästan lika mycket som jag gillar Fantomen. Och efter en kväll av intensivläsning känner jag för att ta klivet över, bli helknäpp och låta mig själv tro att jag är Mandrake. Fast Kvinndrake då. Så klart.
"Kvinndrake gör en magisk gest".
Man fattar ju direkt att allt kommer att bli lättare.
Kvinndrake gör en magisk gest och orden/fyllan/räknigen/pöblen/gapande ungen är borta. Hepp.
Nu ska Kvinndrake jobba.