två års bergodalbana och sockervadd

häromdagen satt jag och en väninna och diskuterade träningskläder. Hur dyra de är, hur snabbt aerobicspjuck tar slut och den besatthet man lätt utvecklar när det gäller träningskläder. Och hur orimlig märkesfixering uppstår.
- Jag har aldrig någonsin haft så schyssta träningskläder som när jag var på liseberg, anförtrodde väninnan mig.
Hon sa det med självklarhet. Var detta något stort som jag borde veta? Jag letade i minnet. Hon var på bröllop i somras då kanske hon var på liseberg? Kanske möhippa...
När jag kommit så långt i tankarna fortsatte hon:
- Ja, alltså, man fick ju bara ta med sig fem plagg...
Nu måste jag börjat se riktigt förbryllad ut.
Hon tittade på mig.
Jag tittade på henne.
Jag såg hur kuggarna jobbade...och så...
- Jag sa liseberg, va?
- Mmm.
- Jag menade ju hinseberg.

Hahaha, mina vänner är minsann inga vanliga old toiletgoers. Det känns tryggt.