alla ni som mår dåligt...

...gör inte det!

Vår-vintern har försatt mig i depression. Det här ljuset är det hemskaste som finns. Allt ser dammigt ut och träden verkar döda. Själv är jag fruktansvärt ful. Och dammig och verkar död. Och uppsatsen jag har för ambition att skriva...
...vi måste inte prata om den.

För att inte fullständigt klappa ihop iförde jag mig termo från topp till tå och tvingade mig 300 meter till biografen. Jag kände att Clintan måste få upprättelse efter pinsamma Changeling.
Och visst fick han! Grand Torino är en fet kliché och jag älskar den. Jag älskar Clintan. Jag fattar inte - förrförra veckan satt jag, fylld av skam, i biosalongen och led över att se 50-åriga Micke Nyqvist gubba runt i "Män som hatar kvinnor" och nu glor jag på 80-åriga Clintan och vill gifta mig. Jag tror att det beror på att han inte rör sig gubbigt. Han är verkligen helt makalöst mycket man och kommer alltid undan med att vara stereotyp.
Från första rutan vet man med säkerhet hur varje sekund av Grand Torino ska gestalta sig och den bjuder inte på en enda överraskning. Ändå mår jag bara bra. Jag ska köpa den så fort jag kan och kolla på den en gång i veckan.

Jag mår verkligen tusen gånger bättre och mitt enda bekymmer nu är att jag inser att Clintan kommer att dö. Och förmodligen inom en inte allt för avlägsen framtid. Fan va hemskt. Vad är väl lite lågkonjunktur i jämförelse?