mitt kautschuck mot er verklighet

jag har skrivit professionellt i olika former sen jag var 17-18 år. Jag är utbildad informatör med en fil. kand i medie-och kommunikationsvetenskap. Jag har gått Poppius journalistutbildning, undervisat och lagt upp kurser i kreativt skrivande och mediekommunikation.

Minst en gång i månaden ber någon mig att "skriva ihop någonting" . När det är en bekant så betyder det att de vill ha det gratis, när det är en kund vill de ha det förbannat billigt. Detta verkar alltid vara en, i deras ögon, helt rimlig begäran.
- Du är ju så duktig på såntdär...med ord och grejer.
Skribent är typ inget riktigt yrke så att säga. Ord, text och bokstäver är något som skrivs ihop medan man väntar på bussen.
Skulle man slänga åt en litteraturkritiker Elias Canetti med ett "Bläddra igenom den här", eller en snickare ett par pinnar med "Snickra ihop en möbel"?

Så långt in kommet i ärendet dyker orden: "det behöver inte vara långt", "bara lite kort" upp. Att förklara varför det inte går fortare att skriva kort, och varför, är som att simma i sirap. De allra flesta verkar, med den drucknes envishet, anse att det är som vilket ackord som helst.

Sen kommer dräparen: "det är inte så noga".
- Nä, men skriv själv då, idiot.

//Grinig skribent med trehundratusen i studieskuld