en bekant till Olle brukar mellanlanda hos oss på väg till eller ifrån sydamerika. I går satt han i vårt kök och berättade att han hade spenderat den sista veckan i argentina med ångesten som sällskap.- Jag tänkte bara på att jag skulle hem och hur hemskt det ska bli.
Det är inte helt sällan jag hör folk säga så. Första gången jag blev medveten om det var för kanske femton år sedan. Där och då bestämde jag mig för att aldrig leva så att semestrar och resor ger mig ångest.
Jag känner att jag har lyckats rätt bra med det.
Oftast gillar jag mitt liv så mycket att jag trivs på plats*. Och när jag otrivs brukar jag inte kunna resa ifrån mig själv.
Vilken härlig tanke i den onda tid som kallas mars. Jag behåller den hela dagen, tack så mycket!
*Jag flyttar och byter livsstil rätt ofta - erkänns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar