Är inte det rätt mesigt?
Skulle män nöja sig med ett eventuellt (och väldigt vagt) straff som kommer senare? Nämligen efter döden.
Undra på att brödraskapet är mer utvecklat. Är någon taskig är det käftsmäll direkt. Fysisk eller verbal. Straff och hämnd utdelas bums.
Vi fördömer våra ohjälpsamma medsystrar i tysthet och tänker att "jojo, hennes tid kommer". Så tiger vi, blir klivna på och tänker på karma.
Jag förstår faktiskt om kvinnor inte känner sig speciellt manade att hjälpa varandra inför det förskräckliga hotet "att det finns en speciell plats i helvetet". Nu när jag läser det är det bud på att jag tycker att det nästan låter positivt. Lite VIP så där.
I det här ateistiska landet har vi ju inte någon direkt relation till varken himmel eller helvete.
- Och om det är varmt i helvetet kan det väl ändå inte vara så jävla dåligt?
Nä, då är det bättre att kliva över kvinnolik så man får något uträttat för egen personlig vinning. Därefter väntar varmare breddgrader. En klassisk win-win för de som tar och tar men aldrig ger.
Jävla Madeleine Albright.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar