sviter av långpromenad

i går hade min man och min svåger sin månatliga bror-fylla. Svågern var i ett horribelt skick redan i starten. Bakfull som en apa och hade ägnat söndagsgryningen åt att leka rockstjärna och slänga ut hyresvärdens grejer från balkongen på efterfesten. Vad för prylar, frågade vi.
- Ett tiotal, svarade han kryptiskt.
Senare framkom att det rörde sig om allt från krukor till en fåtölj (jag vill gärna stava detta ord med o. Varför får man inte det?).
Jag förstod att han inte skulle nöja sig med några stillsamma öl. Han hade för mycket att dränka.
Jag åt middag med dem och smet sedan hem.
Vaknade av ett jävla liv mitt i natten.
Min man snubblade in i sovrummet och avlämnade en förvirrad rapport som bestod av ett uppräknande av barer de besökt. Uppläst med tillkämpat nykter röst. Han avslutade med: sen gick vi på café opera - Omid hälsar till dig - och så gick vi ända hem (från kungsan till vasastan). Vi fick oss en rejäl promenad.
Och i den sista meningen uppstod en blandning av flåshurtighet och sludder som jag inte trodde var möjlig.
Bravo, sa jag. Vilket friluftsliv!
Olle somnade och jag var klarvaken. Efter ett par timmars oroligt dvalande klev jag upp till ett os av gammal fylla och utslagen svåger i soffan.
Efter lång lunch med Sophie och en riktig genomkörare på akademibokhandeln gick jag hem. De ligger fortfarande och luktar.
Jag misstänker att svågerns motivation att ta sig hem är låg. Fan.
De får ju sluta powerwalka på nätterna.